torsdag 18 mars 2010

Ambergris


Som ni vet vid det här laget har jag mina "perioder". Tidigare i vintras hade jag ett sug efter stora, maffiga blomdofter, men det har lugnat sig nu. Nu är det istället parfymer med uttalad not av ambra som gäller. Jag tror den underbara Ambra Nera var det som satte igång det hela.


Nu har jag ju varit förtjust i ambradoftande parfymer redan innan, så det kommer inte som en överraskning direkt. Ambra är egentligen ett slarvigt uttryck, det man för det mesta menar är ambergris (dvs. gråambra) ett ämne från kaskelotvalen. Ambergris har länge använts av människan, både inom parfymeri, medicin och annat, men det var först när valfångst blev mer systematiskt och vanligt som man räknade ut att de mystiska, doftande klumpar man hittade i och vid havet kom från valar och inget annat.


Tydligen är man fortfarande inte helt överens om ambergris beror på att kaskelotvalen "kräks upp" osmältbara rester av bytesdjur (mest käkar från jättebläskfick tydligen) eller om det är något som valen bajsar ut! Jag tror på att den kräker upp, ungefär som ugglornas spybollar. Och det är onekligen ganska fascinerande att vi fortfarande på 2000-talet parfymerar oss med valspya!


Till skillnad från många andra animaliska ingredienser som musk, sibet, bävergäll så är ambergris fortfarande använt i sin ursprungliga form inom parfymeri. Många andra animaliska ingredienser utvanns tidigare på ett för djuret mycket plågsamt sätt och bland annat myskhjorten är idag på många håll fridlyst. Idag används i många fall syntetiska och/eller vegetabiliska ingredienser istället för animaliska råvaror.


Naturlig ambergris är ett dyrt och ganska sällsynt material, om man hittar en rejäl klump (som kvinnan på bilden) kan man få flera hundratusen för den om ambergrisen är av god kvalitet. Ja, jag skulle mycket väl kunna tänka mig en framtid som ambergris-samlare. :) Bär tilläggas att en ambergris-klump direkt från stranden inte luktar särskilt gott.


Eftersom det är vanligt med syntestisk ambergris och även diverse växtnoter (bland annat labdanum, en kåda från ett slags ros som växer i medelhavsområdet) som ersätter ambergris kan dofterna hos en parfym med ambrabas variera mycket. Gemensamt är dock en varm, krämig, ibland pudrig doft. Ambra kan dofta lite som av kåda (härrör förmodligen av labdanum), kokos, mjuk och diskret havsdoft, söt och aromatisk, ambra är en doft som känns tät och konkret snarare än lätt och flyktig. Av de animaliska noterna är ambran den med minst animalisk karaktär, men man kan ändå känna ett animaliskt inslag i många dofter med ambra som ingrediens. Ambra är också vanligen använd som basnot, en ingrediens som förstärker och förankrar andra noter och får dem att fördjupas och räcka längre. Ambra har en så komplex karaktär att den kan användas som parfym självständigt utan andra noter.


Ja, det finns mycket spännande att ta reda på om varje enskild not som används inom parfym!


I vilket fall fick mitt ambrasug mig att leta igenom mina lådor i jakt på fler ambradofter. Ambra är ju en vanlig not, så jag har samlat på mig ett antal vid det här laget. Men, jag hittade faktiskt ett litet prov med tydlig ambrakaraktär som jag helt glömt bort att testa. Nämligen Histoires de Parfums Ambre 114.


Varför jag aldrig testat den innan vet jag inte, kanske en föraning eller nåt. Jag tog på mig ett par droppar Ambre 114 och förväntade mig att svepas in i mjuk, gyllene ambrasötmavärme. Men, oj... här hade jag tydligen befläckat min hud med en doft som både skrek och klöstes!!! Hjälp!


Allt med ambra i är inte trivsamt. Jag vet inte hur de tänkt riktigt när de blandat till Ambre 114. Den är vass, stickig och doftar samtidigt liksom vattnigt. En supersträv patchoulinot som tillsammans med geranium bildar något inte alltför trivsamt. OK, jag uthärdade den horribla topp-och hjärtnoten och när basnoten äntligen började skönjas var det en helt okej och mjuk amberdoft, men vägen dit! Tack, men nej tack.


Så för tillfället är Farmacia SS Annunziatas Ambra Nera och som vanligt, Serge Lutens Ambra Sultan mina ambrafavoriter. Vilka är dina? Har du någon obehaglig upplevelse av någon amberdoft? I så fall vilken?


Som Julia påpekar i sin kommentar har det hänt att ambra/ambergris blivit översatt till bärnsten på svenska från engelskans amber som betyder just bärnsten. Det är inte helt enkelt att hålla koll på vad som betyder vad, men någon parfym eller väldoft kan man INTE utvinna ur bärnsten.







Pic: Bag of nothing

4 kommentarer:

Julia sa...

Jag gillar torra och örtiga amberdofter bäst, som Tom Fords Amber Absolute och Serge Lutens Ambre Sultan t.ex. De amberdofter som jag ogillar är utpräglat söta amberdofter med massor av vanilj i basnoterna eller sådana amberdofter som retas bak i svaljget på grund av all rökelse. Goutals Ambre Fetiche är ett exempel i den senare kategorin.

En nördig men kul grej jag märkt är att många översätter den engleska termen 'Amber' med 'Bärnsten'. Lätt hänt kanske men rätt missvisande.

rebella sa...

Julia: Jag trodde jag skulle gilla Goutals orientaliska dofter, men näe...

Jo, jag har sett det också. Det är nog lätt hänt, ibland är jag på väg att skriva engelska uttryck av bara farten tex. vrist istället för handled. Curryeternell låter inte heller lika tjusigt som immortelle...

Bipbap sa...

Amber nr 1 for meg er: Serge Lutens - Ambre Sultan, deretter Tauer Perfumes - L’Air du desert marocain og Hermessence - Ambre Narguile.

Har alltid visst at ambergris kommer fra hval, men var ikke klar over at det faktisk er spy 8-O

rebella sa...

Bipbap: Jag glömde helt bort både L'Air du desert... och Ambre narguile, som båda är dofter jag tycker mycket, mycket om. :)

Ja, tänk att det kan dofta så gott.