söndag 30 augusti 2009

L'Artisan Parfumeur - Bois Farine


Vad tycker du om jordnötssmör? Jordnötssmör brukar vara en sån där sak som man antingen tycker mycket om eller inte alls. När jag var liten fanns inte jordnötssmör i Sverige. Iallafall inte i affärerna uppe i lilla Boden där jag bodde som barn. Men, jordnötssmör fanns i mina drömmar. Ja, så illa var det. Jag läste nämligen om jordnötssmör i Kalle Anka och förmodligen också i amerikanska barn-och ungdomsböcker. Jag tyckte det lät så himla gott, knattarna fick mackor med jordnötssmör till frukost och jag kämpade med havregrynsgröt. Ska väl inte klaga egentligen, för medan jag kämpade med min havregrynsgröt fick jag höra att barnen i Afrika de hade ingenting alls att äta, det var så på 70-talet, Biaffra-barnen var det synd om och det blev av någon outgrundlig anledning ännu mer synd om dem om jag inte åt upp min frukost.

I vilket fall, jag blev lite större och så en dag hade min lokala ICA-butik tagit in jordnötssmör i sortimentet! Där har vi ett av min barndoms sanna halleluja-moments! Innehållet i burkarna var krämigt, gyllenbrunt och jag måste ha tappat hakan förstå gången jag såg dem. De var av märket Sunpat och en enda liten burk med jordnötssmör kostade mycket pengar. Som jag minns det kostade en burk jordnötssmör lika mycket då som nu, säkert runt 30-40 kronor. Och det var mycket pengar för en elvaåring, och för mina föräldrar med som inte alls förstod poängen med att köpa onyttigt jordnötssmör för 35 kronor, när man kunde få en hel tub kaviar för kanske 7.90.

Jag minns inte hur länge jag fick sukta efter jordnötssmöret, men jag har nåt minne av att jag slutligen lyckades övertala min pappa att köpa hem en burk. Och ja, sen den dagen har jag varit väldigt förtjust i jordnötssmör. Det är så gott! Och dessutom kan man använda det till så mycket annat än pålägg.

L'Artisans parfym Bois Farine doftar varmt av jordnötssmör när jag tar på mig den. Jaja, det här är ytterligare en av de parfymer som jag skulle kunna dricka rätt ur flaskan. Den inte bara doftar jordnötssmör, den har även samma känsla en slags kort och torr, men ändå krämig känsla. Trots den fantastiska toppnoten var jag länge tveksam till Bois Farine, som med många toppnoter försvann den så himla fort på mig. Och det som kom efter, ja jag tyckte inte det var särskilt imponerande med tanke på priset.

Ändå har jag haft kvar mitt lilla prov och duttat på mig ifrån det någon gång ibland och här kan vi verkligen prata om en mycket långsam tillvänjning, först någon gång i somras började jag tycka om och framförallt även känna doften av resten av Bois Farine. Kanske är det värmen som gjort det eller att jag sakta börjat uppskatta även lite mer tillbakadragna parfymer, men vad det nu än beror på så har Boid Farine utvecklats från något med en underbar toppnot och inte mycket annat, till en parfym fylld med komfort, värme, personlighet och skönhet.

Ibland är jag helt enkelt väldigt trög! Visst jag skulle bli glad om det dök upp en Bois Farine Extreme (L'Artisan gör ju såna ibland), men bara om den var trogen orginalet och aningen starkare. Fast egentligen behöver inte Bois Farine vara starkare, nu när jag har lärt mig att uppskatta den som den är.

Bois Farine är en orientalisk, blommig och träig parfym. I den kategorin hittar man rätt många kraftiga parfymer, men Bois Farine är inte en av dem. Bois Farine är en varm och mjuk orientalisk parfym, mer lik Chinatown (Bond No 9) och Timbuktu (också L'Artisan) i sin karaktär, alltså undanglidande, försiktig och smekande, snarare än pang på, skrikig och med mördarsillage.

Jag är glad att jag kommit dithän i min parfymresa att jag förstår och uppskattar de mer finstämda dofterna allt mer. När jag behöver lite olfatorisk vila och lugn och ro, har de en stor plats att fylla. Men, de är så mycket mer än så.

Huvudnoten i Bois Farine är en blomma som enbart växer på ön Reunion i franska karibien. Den blomman doftar tydligen mjöl, och det gör parfymen Bois Farine också när jordnötsnoten dragit sig tillbaka. Och mjöl, ja det doftar, men inte så mycket. Trots det upptäcker jag hela tiden nya sidor i Bois Farine, en återhållen, delikat not av blommor, små virvlar av nötdoft dröjer sig kvar, det är varma träslag och en mild musk. Och hela tiden är den lika torr, pudrig och vacker.

Tänk er en vacker, varm och exotisk skog med träd och blommor, täckta av ett fint lager med mjöl, ungefär så upplever jag Bois Farine. Den är både linjär och komplex på samma gång. Den mjöliga noten finns med hela tiden, medan blommorna, träet och till och med en liten uppfriskande fruktig not dyker upp då och då.

Ni förstår nog vad det här betyder? Jo, jag måste snarast skaffa mig mer av Bois Farine, för under augusti har jag ständigt varit och tullat på mitt lilla prov. Det ska bli väldigt intressant att se hur den utvecklar sig när jag sprayar på den.

Annars antar jag att ni hört talas om att L'Artisan Parfumeur snart släpper en ny parfym? Havane Vanille av Bertrand Duchaufour, ja jag har nämt det förut, men jag är så vansinnigt nyfiken på den! "Alla" parfymbloggare har recenserat den med stor förtjusning, men men... nu verkar det som om ett litet prov är på väg till mig. Jag säger man tackar jag. :)

Ja, förresten Bois Farine har ett visst sillage, men även om den har det så tror jag knappast någon kan uppleva den som störande. Däremot är det inte den mest hållbara parfym i världen, tyävrr, från mig är den så gott som försvunnen efter mindre än fyra timmar.
Pic: Arbres-reunion.fr

4 kommentarer:

Helle sa...

Lyllo dig som snart får sniffa på Havana vanille! Jag har också stora förhoppningar på den, men kommer nog vänta med att testa den tills den förhoppningsvis kommer till COW i Sthlm. Ser fram emot att höra vad du tycker.

rebella sa...

Ja, det ska bli spännande. Men, ibland när man har stora förväntningar innan blir man ju besviken. Men, den låter så himal fin iallafall.

pärlbesatt sa...

Vad märkligt det är det där med hållfasthet. Jag tycker nämligen att Bois Farine sitter bra, i alla fall jämfört med Pradas Infusion d'Iris t ex, som är borta fem minuter efter att man tagit på den.

Tycker Bois Farine doftar kaksmet mer än nåt annat, fast jag inte bakar nånsin. Älskar den. Men inte lika mycket som Passage d'Enfer, åh, den önskar jag att jag hade råd att KÖPA. (Fick ett litet provrör av söte expediten på Cow, efter att han fått choklad av min kompis och mig för att han var så gullig.)

rebella sa...

Pärlbesatt: Bois Farine sitter bra med mycket annat jag testat från L'Artisan, så jag tycker den varar iallafall okej.

Passage d'Enfer har jag bara sniffat på som hastigast, tyckte den luktade gott, men blev inte imponerad. Fast jag har ju inte testat den på huden...