måndag 29 juni 2009

Hermes - Un Jardin


Nästan lika mycket som jag älskar parfymer älskar jag trädgårdar, blommor, växter och prunkande rabatter. Jag är också en riktig skogsmulle och tycker mycket om att vara ute i skog och mark, se de små förändringarna i naturen från dag till dag när jag, maken och vår hund går våran vanliga långpromenad. När en växt jag planterat i rabatten ska till att blomma för första gången följer jag den lilla gröna knoppens väg till fullt utslagen blomma med spänning.
De små patchoulifröer jag sådde för några veckor sedan går det inget vidare med, en enda pytteliten planta har kommit upp än så länge, men en är bättre än ingen och bara den tar sig så har jag ju iallafall en patchouliplanta, ellerhur?
Trots att jag älskar blommor, så är blommiga parfymer inte så ofta bland mina favoriter, även om det förstås finns undantag. Jag hoppades att Hermes Un Jardin-parfymer skulle vara sådana undantag.
Namnen kittlar min fantasi. Un Jardin En Mediterranee, Un Jardin Sur Le Nil och Un Jardin Après la Mousson, de är alla skapade av en mästerparfymör, Jean-Claude Ellena, husparfymör hos Hermes. Men, ingen av dem är skapad för mig.
Den första jag provade var Un Jardin Aprés la Mousson, en trädgård efter monsunen och jag hoppades på regnvåt grönska, gudomligt vackra lotusblommor och andra tropiska dofter, men på mig doftar Un Jardin Aprés la Mousson mest som bostongurka. Tyvärr, så känns det inte helt okej att gå omkring och lukta som något där det enda som saknas är varmkorven! I min föreställningsvärld så doftar en trädgård efter monsunen som något helt annat än en svensk korvkiosk, men vad kan jag veta, jag har aldrig varit i någon monsunträdgård...
Därefter testade jag Un Jardin En Mediterranee, och här borde iallafall finnas dofter som är mer bekanta då jag ju åtminstone besökt medelhavsområdet. Ja, minsann... här möts jag av en tät, kryddig grönska. Medelhavsörter på sensommaren som uthärdat solens hetta en hel sommar, solmogna tomater och fetaost! Nej, förresten stryk fetosten, det är det enda som saknas för att få ihop en riktigt god medelhavsinspirerad sallad. Jag blir riktigt hungrig av den och inser att jag just nu har alla ingredienser hemma för att få ihop en riktigt god tomat-och basilikasallad hemma, förutom just fetaost!
Faktiskt blir Un Jardin Sur Le Nil min favorit ibland dem. Det är en aquatisk, fruktig och bedårande blomdoft. Den är både skir och stark på samma gång, perfekt nu när det är varmt enligt mig. Och även om den har noter av både morot och frukter får den mig mer att tänka på en vacker trädgård med porlande springbrunnar och skuggande grönska än något jag vill (eller inte vill) äta. Den enda av de tre som får mig att tänka på vackra, välskötta trädgårdar. Tyvärr, lyckas jag inte känna att Un Jardin Sur Le Nil är en parfym för mig, även om jag tycker om den. Här har vi förmodligen en perfekt sommarparfym för dig som gillar vitt, pasteller och rosévin (se gårdagens inlägg!).
Härnäst hoppas jag att vi får dofta på Un Jardin Le Cercle Polaire (pardon, min mycket dåliga franska!). Ja, jag vet att jag är tjatig, men jag saknar nordiska dofter inom parfymerikonsten!

2 kommentarer:

Julia sa...

Jag håller med dig om att Sur Le Nil är en fräsch sommardoft. Den där mangodoften i toppnoterna är riktigt välgjord. Monsunvarianten har jag inte provat men bostongurka låter så vidrigt att jag tror jag hoppar över.

rebella sa...

Jo, det är faktiskt en slags variant på floral fruity som jag tycker funkar... även om den inte riktigt är jag.

Bostongurka gör sig bättre till varmkorv än i parfym, tro mig.