onsdag 30 december 2009

L'Artisan Parfumeur - Al Oudh


På många andra parfymbloggar fastslår man att 2009 har varit oudh/aoud/oud-dofternas år. Många parfymhus har vågat sig på ouddoftande parfymer. Oudh (agarträ) är en mycket omtyckt not i arabiska parfymer och oud av högsta kvalitet är en mycket dyrbar, och sällsynt, råvara. Oudh av högsta klass är en slags essens av en speciell ädelröta i trä, bara spontant, naturligt skadat trä får räknas till den bästa kvaliten, oudh som bildats efter att man uppsåtligt skadat träet för att framställa oudh räknas som något sämre. För västerländska näsor kan oudh upplevas som lite främmande, skarp, medicinsk, rökig och svår.


Framför allt Montale är kända för sina parfymer med arabisk inspiration och inslag av oudh. Montales Red Aoud blev efter en viss tillvänjning en favorit hos mig, medan jag fortfarande uppfattar Black Aoud som både skarp och vattnig på samma gång. Även om oudh som doft inte är en klockren favorit hos mig, så är det en doft som väcker nyfikenhet och intresse. En sak jag hoppas fördjupa mig i lite nästa år är att testa olika attars, där oudh ofta ingår som ingrediens.


När jag testade parfymer med tydliga inslag av oudh för första gången kände jag mig lite vilsen. Oudh kan vara en överväldigande ny bekantskap, som att lyssna på musik med en främmande skala och på främmande språk, som att vara vilse i souken (basarkvarteren) i en uråldrig arabisk stad, som att bevittna en österländsk festival utan att ha en aning om vad som firas.


Med L'Artisans Al Oudh känns det lite som om jag har hittat en guide, en nyckel, en ledsagare. Till en början är jag dock lite skeptisk och undrar om den inte skulle kunna kallas Al Kummin istället, för toppnoterna är nästan överväldigande kumminstinna. På min hud är det nästan bara skarp kummin de första minuterna och det gör mig lite besviken.


Efter en stund jämnar dock kumminen ut sig lite och jag välkomnar inslag av sötma, värme och större komplexitet. Nu känner jag också oudh-doften ganska tydligt, men ändå återhållet. Det här är en nedtonad oudh i jämförelse med oudhen man hittar i till exempel Montales dofter. Efter den kummin-dominerade toppnoten känns oudhen plötsligt mild och trivsam, men ändå utan att förlora sin orientaliska mysticism. Jag tycker att Al Oudh är en utmärkt introduktion till oudh som not i parfymer, då den är så lättillgänglig och mysig. Kumminen skulle kunna vara avskräckande, men den är ju tack och lov bara dominerande under en kort stund.


För att vara en L'Artisan doft är Al Oudh hyfsat hållbar, basnoten smälter ihop med min hud på ett mjukt, varmt och behagligt sätt, men också utan spår av spänning, mystik och orientaliska gåtor. Basnoten är komfortabel, lätt att tycka om, men också ganska anonym och opersonlig. Ungefär som att ha blivit guidad till tryggheten i ett välskött, men tråkigt hotellkomplex långt ifrån basarens berusande, främmande och spännande folkmyller. Vill du gå vilse? Testa en annan oudh-doft. Vill du börja lite försiktigt? Al Oudh är ett utmärkt val.





Pic: vittlesvamp

tisdag 29 december 2009

Tangentbordskollaps!

Den här datorn jag sitter vid är si så där 8 år gammal och har överlevt en hel familjs inte alltför datakunniga härjningar längre än vad man skulle kunna tro.


Nu är den infekterad av något elakt virus, igen! Så egentligen skulle inte gårdagens inlägg ha slutat så tvärt, men plötsligt bytte massor av tecken på tangentbordet plats. Idag verkar det fungera som vanligt igen.


Jag hade ju några parfymer kvar att nämna.


BÄSTA TRÄ:
-M.Micallefs Gaiac


BÄSTA AQUATISKA:
-Profumum Romas Aqua di Sale
-Profumi di Pantellerias Approdo
samt
-Nicolas Danilas Asian Gardens


Nu är ju inte allt frid och fröjd, tyvärr försvinner ju också bra parfymer och hela parfymlinjer. Sörjd och saknad är förstås Ava Luxes underbara parfymer, det känns så förargligt att de slutat tillverkas innan jag hunnit köpa på mig mer. Men, flera av dofterna finns att få i parfymolja hos Ava Luxes Etsy-butik. Serena Ava Franco som driver Ava Luxe har tydligen gjort såna här uppehåll förut, så vi kan ju hoppas att det är just ett uppehåll, inte ett definitivt slut.


B Never Too Busy To Be Beautiful går också i graven vid detta årsskifte. Jag vet i skrivande stund inte om deras parfymer kommer att överföras till LUSHs sortiment, men kanske? Iallafall är jag glad att jag har några purseprays av 1000 Kisses Deep, Keep it Fluffy, Breath of God och Superworldunknown m.fl.

måndag 28 december 2009

Toppen, botten och mittimellan


Jag har överlevt julen i år igen. Och det gick ganska bra, alla barnen verkade nöjda och glada, även om döttrarna fick vänta länge på sin julklapp från Japan. Den levererades till dörren i morse halv nio. Eftersom jag egentligen bara betalt för flygpost vet jag inte riktigt hur det gick till, förmodligen en sen postning som uppgraderades.


Ingen parfymerad julklapp till mig i år, men jag har gett bort några parfymer (det är ju så svårt att låta bli) sonen och hans sambo fick Paco Rabannes Black XS for him and for her. Vilket verkade passa dem bra. Döttrarna fick sina parfymer idag, två små plasttuber med parfym från Kyoto. Jättesöta, en med doften vår och en med doften höst. Så där japanskt fruktigt sublima ni vet.


Nåja, även utan parfym i julklapp har jag ju sniffat mig igenom en ansenlig mängd parfymer under 2009. Jag undrar om jag ens vill veta hur många? Hur många parfymer har du testat i år?
Av alla jag testat har några fastnat, några för att de doftar så gott och andra för att de doftar så intressant och annorlunda och återigen andra, för att de doftar så hiskeligt illa.


KÄRLEK VID FÖRSTA SNIFFET:
-Parfumerie Generales Cadjmere
-Hilde Solianis Fraaagoolaa Saalaaata
-By Gilians Back to Black
-Korres Jasmine Pepper Gaiac Wood Passion Fruit
-M.Micallefs Gaiac
-Frapins Esprit de Fleurs
samt
-Grossmiths Shem El Nessim


ÖVERRASKNINGAR:
-Aral Un des Sense
-Profumi di Pantellerias Approdo
-Linga Sharira
-Florascents Umami
-Missoni by Missoni
samt
-Korres Jasmin Pepper Gaiac Wood Passion Fruit


BÄSTA OLFAKTORISKA TRIPPARNA:
-Nasomattos Black Afgano
-AbdesSalam Attar: Hindu Kush
Cale Fragranze di Autore: Assolo och Tepidarium


BÄSTA PARFYMOLJORNA:
-Magickal Realism
-Moxie Beauty
-Smell Bent


BESVIKELSER:
-Comme des Garcons Daphne
-Parfums d'Empires Wazamba
-L'Artisans Havana Vanille


MYSDOFTER:
-DS & Durgas Beartrapper
-By Kilians Back To Black
-Hilde Solianis DolciiisIMO
-Nicolas Danilas Arabian Gardens

BÄSTA FLORAL:
-Grossmiths Shem El Nessim
-Frapins Esprit de Fleurs

BÄSTA ORIENTAL:
-AbdesSalam Attars Hindu Kush
Montales Red Aoud

Mitt tangentbord b;rjade just skriva fel tecken av n[gon anledning!!! >*



Pic: photos lumpen

tisdag 22 december 2009

God Jul

Nu är alla klappar inhandlade (förutom ett paket vi väntar på från Japan, men det kan ju fortfarande hinna komma!) och mat, godsaker, frukt och massor av julmust med.


Huset är julstädat och julpyntat, när det gäller julpynt är jag dock på gränsen till minimalistisk. Med fem barn har jag alltid prioriterat att köpa julklappar till dem framför att lägga pengarna på tomtar, glitter, ljusslingor och änglar.


Här intill bor det dock en familj som är allt annat än minimalistisk inför julen, hela deras hus blinkar, glittrar och lyser av ljusslingor och lampor i alla upptänkliga färger och former. Så när jag tycker vi har det för o-juligt hemma kan jag bara gå förbi och kolla på deras hus. Faktum är att halva kvarteret brukar stå där och kolla framåt kvällskvisten. Det kan nog te sig ganska fascinerande för våra muslimska grannar kan jag tänka mig...


Men, men oavsett du föredrar en mer minimalistisk julstil eller föredrar att verkligen frossa i julpynt och tomtar så önskar jag dig en Riktigt God, Lugn, Skön, Trivsam, Väldoftande och Fantastiskt Underbar Jul!


GOD JUL GOD JUL GOD JUL GOD JUL GOD JUL GOD JUL GOD JUL GOD JUL GOD JUL





Pic: White Christmas screensaver

måndag 21 december 2009

Cristobal Balenciaga - Cristobal


Jag vet inte vad du har för myskläder, men kanske ett par mjukisbyxor och en gammal t-shirt? Eller ett par välanvända jeans och en härlig tjocktröja? Eller den där gamla morgonrocken som börjar vara så nött, men som du inte kan sluta använda? Eller kanske den där för stora nattskjortan och ett par prickiga leggings? Kanske en mjuk klänning, raggsockor och favorit-koftan?


Jag misstänker att det är få av er som läser bloggen som har en Balenciaga-klänning som mysplagg. Jag tror inte ens Nicole Kidman går runt hemma och myser i sina Balenciaga-klänningar, säkert drar hon också på sig ett par gamla jeans och en t-shirt när hon vill vara bekväm.


Av en händelse har jag fått en flaska Cristobal Balenciagas Cristobal i min ägo. Och den doftar såååå gott. Cristobal är krämig, varm, orientalisk perfektion. Ingen not sticker ut eller gör särskilt väsen av sig, utan allt är blandat på ett till synes perfekt sätt. Det är blommor som är så olfaktoriskt vackra att jag nästan föreställer mig dem förvandlas till en enda underskön och väldoftande blomma. Det är det mjukaste, krämigaste, varmaste sandelträ som går att föreställa sig. Söt, fyllig vanilj och en liten aning patchouli för djup, träighet och faktiskt, mystik.


Cristobal är som parfym motsvarigheten till den perfekta aftonklänningen. Tänk dig en underbar klänning i tungt siden, i den färg du känner dig som vackrast i, med utsmyckningar och dekorationer som perfekt matchar din stil, ditt utseende och ditt humör, tänk dig en oerhört skicklig designer som står till tjänst för att följa din minsta nyck och göra denna vackra klänning helt efter dina önskemål. Som den klänningen skulle kännas att bära, så känns det att ha på sig Cristobal Balenciagas Cristobal. Jag är tämligen övertygad om att den är det närmaste en sådan klänning jag någonsin kommer att komma. Och vet ni vad, det gör inget, för Cristobal lyckas skapa illusionen av att vara både perfekt och bekvämt klädd när jag hasar runt här hemma i svarta jeans, linne och min huvtröja.


Cristobal är lyxig, elegant, exklusiv och doftar dyrt. Samtidigt är den lätt att ta till sig och tycka om, inga märkliga kanter eller utflykter till områden nära den olfaktoriska smaklöshetens gräns.
Varar länge och med maffigt sillage förstås. Mycket trivsam på alla sätt och vis.


Förresten så är det ju inte bara jul snart, utan även 2009 lider mot sitt slut, så jag har så smått börjat fundera på en liten topplista över parfymer... Missa inte den!



Pic: Nicole Kidman i Balenciaga-klänning

söndag 20 december 2009

Smell Bent


De jag hittills skrivit om från Smell Bent är de jag tycker bäst om, men flera av de andra är också värda att nämna.


Blimey, limey är en frisk limedoft, och det är lime som doftar lime, den här lite tvåliga bidoften som ibland dyker upp i limedoft lyser med sin frånvaro. Topnoten i Blimey, limey är ren lime, men sedan övergår den till något som doftar som härlig Key Lime Pie eller möjligen Lime-Cheesecake. När bara basnoten återstår har den förvandlats till krämig vit choklad med lite lime/citrondoft.


Sunshine är också en härlig citrusdoft, men med inslag av en ganska så smutsig musk. På mig blir den efterhand lite, lite märklig. Jag har svårt att bestämma mig för om jag gillar den eller ej.


Lemon Cowboy är citron och läder och även det är ju en minst sagt udda blanding, på mig doftar det mycket citron, men på maken blir det snarare en mjuk, ganska fräsch läderdoft. Den är utan tvekan mycket bättre och intressantare på maken.


Båda döttrarna älskar Elf Fulfilling Prophecy, det doftar av havrekakor med kanel och en vag sågspånsdoft. Julig, kryddig, varm och glad, men på något vis passar den nog bäst på unga människor.


Little Miss Panda är ytterligare en aningen udda blandning. En hög, klar blomdoft som efterhand blandas upp med doften av jord och mull. Något i doften påminner både mig och döttrarna om stugan i Alträsk, men vi har ännu inte lyckats räkna ut vad. Den är trivsam, men också knepig.


Sist och sämst, Incensed. Passar mig inte alls, trots att man skulle kunna tro det. Toppnoten luktar rökt korv, så det här är nog något för "alla" som efterlyst parfym med något typ av bacondoft. När den rökta noten klingat av, återstår lite svag, söt rökelsedoft, men allt för nedtonat för att göra något intryck på mig.


Pic: brightestblue

lördag 19 december 2009

Smell Bent - Hungry, hungry hippies och Gelty Pleasures


Det kan vara ganska svårt att lyckas med chokladnot i parfymer. Trots att jag är tämligen förtjust i choklad har jag inte riktigt någon chokladdoftande favoritparfym. Jag vet inte om jag dels har lite svårt för att gå runt och dofta choklad eller om jag helt enkelt är kräsen.


Smell Bent har två parfymoljor med doft av choklad, Hungry, hungry hippies och Gelty Pleasures (julspecial).


De har chokladen gemensamt, men annars skiljer de sig rätt mycket från varandra. Hungry, hungry hippies ska föreställa doften av pot brownies (chokladkakor med extra kryddning av hasch) med lite kanel, mot slutet av doften tillkommer en mycket träig, men behaglig patchoulinot. Jag upplever Hungry, hungry hippies som en mörk, bitter, kryddig och träig chokladdoft. Yngsta dottern tycker det doftar choklad och rabarberpaj och faktum är att noten av hasch och rabarberpaj har vissa likheter, något jag faktiskt aldrig tänkt på förut. Men, ärligt talat så är det inte särskilt ofta jag känner doften av hasch nu för tiden. Förutom i parfymform då.


Hungry, hungry hippies är nåt att testa för alla älskare av mörk choklad, kanske skulle den här kunna vara något för er?


Gelty Pleasures som inte kommer att finnas kvar i sortimentet efter nyår är en annan typ av choklad. Sötare, krämigare och allmänt mer gourmand. Det här är choklad för er som älskar Marabou Mjölkchoklad. Gelty Pleasures är doften av mjölkchoklad och ambra, mycket, mycket delikat. Även om jag gillar båda två så föredrar jag nog Gelty Pleasures, för att den är så rent chokladig.


Jag har inte testat, men flera av Smell Bents dofter är ganska enkla och jag tror till exempel att man skule kunna blanda Gelty Pleasures med Blimey Limey och få ett riktigt mysigt resultat. Kanske nåt jag kan sysselsätta mig med i mellandagarna om jag får långtråkigt?





Pic: experience chocolate

torsdag 17 december 2009

Smell Bent - Hippie Holidaze


Jag tror jag har dött och hamnat i hippisarnas himmel. Näe, men inte långt ifrån. Sitter just nu och sniffar av välbehag med en droppe av Smell Bents Hippie Holidaze på mig. Den doftar såååååååå gott!


Inga konstigheter. Det är mandarin (eller clementin), patchouli och lönnsirap. Mandarindoften är en av de mest trovärdiga mandarindofter jag stött på och så här års äter iallafall jag rätt mycket mandariner så jag har att jämföra med. Alltså först doftar jag som om jag skalat ett litet berg av clementiner, sen dyker det upp en gnutta patchouli, men mild, återhållen patchouli som liksom förstärker och accentuerar, snarare än dominerar den fina clementindoften. Men, det är inte träig, örtig, besk patchouli, utan söt, varm, sammetsmjuk patchouli. Och jag antar att det är lönnsirapsnoten som ger den effekten. För själva doften av lönnsirap är knappt märkbar (på mig), utan bidrar på något sätt "bara" med sötma, värme och fyllighet.


Hippe Holidaze är inte den mest komplicerade doft jag har stött på, men en av de absolut godaste, mysigaste och gladaste. Det är jag inte ensam om att tycka, hela familjen har slagits om att få ha på sig Hippie Holidaze, maken hade den till och med på sig på sitt jobbs julfest OCH blev tillfrågad om vad han hade på sig för parfym! Annars brukar maken helst ha på sig Musc Ravegeur i festliga sammanhang, så ni kan nog räkna ut hur bra han måste tycka om Hippie Holidaze för att ta den istället!


Hippie Holidaze är en "helgspecial" hos Smell Bent, så det verkar som om den försvinner från sortimentet from. 1/1, så passa på, det ska iallafall jag göra. Den doftar så gott och gör mig och hela familjen så glada och mer kan man väl inte begära?


Ja, jag beställde tre prover från Luckyscent, men när jag upptäckte hur trevliga de var så slog jag till och beställde prover av de flesta av Smell Bents oljor direkt från Smell Bent och jag kan bara säga att det är hur trevligt som helst att prova sig igenom dessa fina parfymoljor!


Förresten så snöar det här, så pass att det är svårt att öppna ytterdörren. Hur är vädret hos er?


PS. Jag har aldrig riktigt förstått skillnaden mellan clementiner och mandariner, därav förvirringen.

Pic: grand grrl,flickr

Smell Bent - Commando


Av någon anledning beställde jag tre små prover på några parfymoljor från Luckyscent senast jag beställde därifrån. Ok, jag kan vara lite svag för parfymoljor, men med tanke på vad som finns att välja på hos Luckyscent blev jag själv lite förvånad över att jag fick för mig att beställa dessa oljor.


Som ni vet beställde jag även prover på L'Artisan och Boadiccea, men men... när det kommer till kritan är det parfymoljorna jag uppskattat mest. Tre små prover på oljor från Smell Bent. Här hittar ni deras hemsida (och man kan beställa en prov-pack för bara 15 dollar) http://www.smellbent.com/smell_bent_says_%22seasons_greetings%22.html


Överhuvudtaget är allting med Smell Bent värt att tycka om. Priserna är som balsam för en sargad själ, en flaska med 8 ml parfymolja kostar 20 dollar (knappt 150 kronor). Frakten är på 4-5 dollar. Och flaskorna är söta och kan muntra upp vem som helst en kall vinterdag. Och själva dofterna då... åh så söta, glada, fina och trevliga på alla sätt och vis. Nej, inte det mest komplexa jag doftat, men ibland behöver det inte vara så himla komplext!


Gillar du parfymoljor är ett besök hos Smell Bent ett måste! Du kan även köpa prover och hela flaskor på deras dofter via Luckyscent om det känns bättre. Brukar du normalt inte vara så förtjust i parfymoljor så måste du ändå testa någon av Smell Bents oljor! Ja, du bara måste och om det inte får ditt hjärta att smälta, ja då är det verkligen hårdhjärtad. Snälla rara beställ bara en enda liten olja och bli glatt överraskad!


Just nu doftar jag av Smell Bents Commando på ena handleden och commando betyder tydligen att vara utan underkläder på amerikansk slang. Sånt vet jag inget om, men Commando är en intressant och hmm, jaa... intressant muskolja. Commando är kort och gott en blandning av olika typer av musk, rena och mer smutsiga varianter. Jag skulle vilja kalla Commando för en musk on the rocks, det här är ren, klar, så gott som oblandad musk. Den är både varm och kall på samma gång. Klar och smutsig, mysig och krispig och ja, riktigt, riktigt fin om du gillar musk.


Jag misstänker att olika människor tar fram de olika muskingredienserna lite olika i den här, på mig blir den mer animalisk och varm, även om jag anar inslagen av ren, vit musk också. Commando förhåller sig ganska lika fram till basnoten då även tonkaböna börjar framträda och ger doften värme, fyllighet och en liten, liten aning av en slags grön kryddighet. Mycket fint. Mycket gott. Jag vill begrava näsan vid handleden vid det här laget.


Commando skulle förmodligen passa utomordentligt att ha som basdoft under en mängd andra parfymer som behöver lite förankring. Den är i sig själv hudnära och ganska diskret, men det är ju lite av poängen med musk. Jag är helt säker på att man skulle kunna ta på sig Commando, försöka glömma bort att man har på sig den och efter 7-8 timmar skulle man kunna tro att ens egen hud luktade så himmelskt.


Commando är som musk kanske inte riktigt i klass med mina stora favoriter Musc Koublai Khan från serge Lutens och Musc Ravegeur från Frederic Malle, men den landar behagligt i närheten av Ava Luxes Nude Musk. Det här är en muskdoft jag aldrig kommer att vilja vara utan i min kollektion, och för tjugo dollar behöver jag ju inte det heller!


PS. Vinsten är packad och skickad och på väg till Clivia.


Pic: flaeskdansen

onsdag 16 december 2009

Vi har en vinnare!


Det är inte lätt att bli gammal, till att börja med skrev jag det svenska inlägget på den engelska bloggen, men nu tror jag att jag har fått det rätt.

Vinnare är Clivia! Grattis. Skicka din adress till min mail: canyffakhan@hotmail.com
Ju snabbare jag får den, desto större chans att du hinner få ditt lilla paket innan jul.

Och till er andra, bättre lycka nästa gång!

tisdag 15 december 2009

En speciell dag och en God Jul-dragning


Idag firar jag och mannen vår 20-åriga bröllopsdag. Vi ska börja dagen med en hundpromenad, sen blir det väl lite lugn och ro en stund inför kvällens nöjen. Vi ska gå ut och äta något gott på restaurang, kanske blir det indiskt? Sen blir det besök på stadens vackra teater med yngsta dottern på scen. Och i bröllopspresent ska jag få en flaska Bois Farine (L'Artisan). Ja, jag vet att jag brukar gnälla över L'Artisans parfymer och deras svaga doft och dåliga hållbarhet. Och visst, på mig är Bois Farine ganska diskret, men den varar oerhört länge, iallafall för att vara från L'Artisan. Jag velade och valde mellan några olika parfymer, men kom fram till Bois Farine är den som skiljer sig mest från resten av min parfymkollektion.


Julen närmar sig förstås allt mer och jag tänkte passa på att ge EN av mina bloggläsare en liten julklapp. Ett litet prov-paket med gott och blandat i: Ett 3,5 ml prov (mer som en miniflaska) av Eau de Campagne från Sisley. En liten spraydecant av Le Basier du Dragon, Cartier, återstår ca. 2 ml. En liten provförpackning från Acqau di Parma, med 1,2 ml sprayprover av Arancia di Capri, Mandorlo di Sicilia, Cipresso di Toscana, Fico di Amalfi och Mirto do Panarea (vet inte hur mycket som återstår i varje prov dock!). Ett sprayprov 1,5 ml på Field Notes from Paris, Ineke i en söt liten ask. Två prover från Hilde Soliani, SAaliiiSssiiMO samt Il Tuo Tulipano. Och en liten flaska på ca. 2 ml med Nicolas Danilas Arabian Gardens. Kanske stoppar jag med nån liten överraskning också!


OBS! Alla prover är begagnade och testade av mig, några knappt märkbart och några lite mer. Några av proverna är relativt lätta att få tag på medan andra inte är så enkla att komma över. Jag kommer att skicka alla prover till en läsare, oavsett om du kommenterar på den svenska eller engelska bloggen. För internationella deltagare, räkna inte med att paketet hinner fram innan jul, men till svenska läsare ska jag försöka få iväg det innan fredag och då bör det hinna. Jag drar vinnaren bland de som kommenterat här, eller på den engelska bloggen imorgon bitti kl.9 (CET).


Lycka till!




Pic: mjcraftsdesign

måndag 14 december 2009

L'Artisan Parfumeur - Havana Vanille


När jag var riktigt liten (4-5 år så där) så var jag under en period rädd för osynliga tjuvar. Mina föräldrar försökte förstås övertyga mig om att det inte fanns några osynliga människor, varken tjuvar eller andra, men jag tvivlade starkt. Om någon är osynlig hur kan man veta att den inte finns? Den syns ju inte!


Längre fram under min barndom så gick en tv-serie som hette "Den osynlige mannen", det här var ju långt efter att jag slutat vara rädd för osynliga tjuvar, men jag fascinerades ändå av temat. För att synas så klädde den osynlige på sig kläder, hatt och solglasögon.


Det kanske är något som skulle kunna få Havana Vanille från L'Artisan att framträda lite tydligare? I och för sig är ju en parfym knappast osynlig, snarare doftlös och en doftlös parfym förlorar ju lite poängen med att vara parfym, eller...?


Nej, så klart är Havana Vanille inte helt doftlös, men den är så subtil och undanglidande att den håller på att driva mig till vansinne. För givetvis är doften jag känner av den helt fantastisk!


Havana Vanille är en slags aquatisk vaniljdoft. I sin flyktiga karaktär påminner den om CdG 3, där den får mig att jaga runt i någon slags imaginär djungel på jakt efter en underbar blomma så lyckas Havana Vanille med konststycket att få mig att plaska omkring i en ändlös ocean på jakt efter den där vackra tropiska ön där det växer vaniljorkideér och glada pirater dricker rom och sjunger glada piratsånger.


Men, nej... jag hittar förstås aldrig till den där ön. Utan får nöja mig med att plaska runt i det blöta utan hopp om att få dofta den härliga doften på närmare håll! Ytterligt frustrerande! I ren desperation har jag snart använt upp halva provet, men förstås utan resultat. Jag undrar hur jag skulle uppfatta Havana Vanille om jag hade ett sprayprov?


Havana Vanille är helt omöjlig att fånga och doftar snarare mindre än mer när jag försöker sniffa på min handled, den gör sig bäst när jag inte tänker på den alls och känner små pustar av väldoft när jag minst anar det.


Allt med Havana Vanille är minimalistiskt.


Mitt i blogginlägget tog jag en liten morgonpromenad med hunden. Ute snöar det lätt, och små dunster av Havana Vanille blandade sig med de lätta snöflingorna på ett sagolikt sätt. Det var som att vara ute i det allra mest subtilt vaniljdoftande snöfall.





Pic: The Invisible, movie poster

söndag 13 december 2009

Julstök i mitt kök

Skulle mer än gärna ha stoppat in en bild av alla pepparkakorna som jag och barnen bakat idag, men jag hittar tyvärr inte kameran.


Förutom pepparkakor har vi även bakat lussekatter och saffransbullar. Det hör julen till att baka, men jag brukar inte baka så mycket mer än peppisar och saffransbröd, nån gång ibland gör jag julstjärnor (smördegsstjärnor fyllda med katrinplommonpuré och dekorerade med kristyr) och kanske någon god kryddig limpa.


Sen ska det ju förstås bli lite julgodis också, knäck är ett måste och så något kaloririkt chokladigt typ fudge eller ischoklad.


Också julmaten då, skinka, köttbullar, janssons frestelse, sill, prinskorv och lite annat smått och gott.


Vad är viktigast i mat-och-bakväg inför julen för dig?


En gemensam nämnare för -svensk- julmat och julbak är alla dofter, vi öser verkligen på med kryddor av alla olika slag. Så den här helgen har mitt parfymanvändande varit ganska sparsamt och ganska överraskande.


Jag fick ett paket med prover, bland annat från välkända L'Artisan (ja, Havanna Vanille var bland dem) och kanske ännu inte lika kända, men ändå omtalade Boadicea The Victorious, parfymmärket som Michelle Obama blev förtjust i och köpte flera parfymer ifrån.


Nu är det väl rätt fantastiskt att jag har möjligheten att ha på mig samma parfym som Michelle Obama (undrar om hon hade någon av dem på sig vid Nobelpris-utdelningen i Oslo?), men ännu mer fantastiskt är att jag har prover av dessa parfymer och istället väljer att dränka mig själv och hela min familj i parfymolja från ett litet nystartat parfymolje-företag som jag knappt hört talas om.


Jo, jag ska skriva mer om de här helt makalöst trevliga parfymoljorna senare, jag var bara tvungen att beställa prover av nästan alla deras andra parfymoljor och de måste komma först, vilket jag för övrigt hoppas går fort!

fredag 11 december 2009

Grossmith - Shem El Nessim


Äntligen! Ja, äntligen får jag skriva om min stora favorit bland dofterna från Grossmith, nämligen Shem-El-Nessim.


Nobelfestligheterna är slut för denna gången, tydligen stal norrmännen showen i år, med Barack Obama som fredspristagare. Det enda jag brytt mig om att kolla var dock kläderna och där måste jag säga att de norska kungligheterna ligger i lä, deras nobelkläder är ingenting i jämförelse med de svenska kungligheternas nobelklädsel.


På bilden här ovan är Kronprinsessan väldigt fin och till de kläderna skulle parfymen Shem-El-Nessim från Grossmith passa ypperligt väl. Överhuvudtaget har jag på känn att Shem-El-Nessim skulle passa kronprinsessan. Men, men annars kan jag förvalta den så länge.


Shem-El-Nessim är precis min typ av doft. Och jag vill ha mer av den! Iallafall så öppnas den med ett moln av aningen besk citrus och stark blomdoft, ja den är till en början som en liten explosion. Ganska snart lägger den sig dock bekvämt till rätta på huden, om Hasu-No-Hana och Phul-Nana strålar och sprakar, så smälter snarare Shem-El-Nessim ihop med huden på ett underbart sätt.


Den är den mest diskreta av de tre, men ändå den som i längden ger det starkaste intrycket. Missuppfatta mig inte, ingen av Grossmiths dofter är speciellt diskreta, inte heller Shem-El-Nessim, i de flesta andra sammanhang är den en STOR blomdoft, men i jämförelse med sina "systrar" är den den mildaste.


Skapad 1906, ungefär 7-8 år innan min mormor och farmor föddes så kan jag definitivt se att det här är en parfym de båda skulle ha uppskattat och ändå känns den inte ett dugg daterad. Det finns ett ungdomligt, ganska glatt anslag i Shem-El-Nessim som jag tycker mycket om. Den är liksom lite bekymmerslös.


Ganska snart blir Shem-El-Nessim uttalat pudrig, lenaste, vitaste puder med stor, mättat alldeles underbar doft av iris, men med diskreta inslag av andra blommor, jag känner en liten hint av delikat ros och en gnutta jasmin. Skyr du puderdoft i parfymer så är Shem-El-Nessim inget för dig, men tycker du om pudriga dofter är Shem-El-Nesim ett måste! Shem-El-Nessim hamnar ganska raskt i toppskiktet av mina puderdoftande favoriter. Iris Poudre är lite varmare och mjukare, Kenzo Amour Le Parfum lite skarpare och tyngre, Lounges Profanes lite mer modern och vågad, men Shem-El-Nessim kan vara den mest eleganta och lyxiga av alla.


Precis som de andra två dofterna från Grossmith är Shem-El-Nessim oerhört hållbar och med grandiost sillage. Basnoten är krämig, varm, pudrig perfektion, med ett vagt inslag av heliotrop som ger en liten, liten känsla av körsbär. Delikat och raffinerat. Jag antar att det också kan vara heliotropen som ger en vag doft av make-up till basnoten, Shem-El-Nessim doftar angenämt av läppstift och puder av fin kvalitet.


Som ni förstår är jag helt såld på Shem-El-Nessim och om inte annat så vet jag vilken parfym jag ska bära när något av mina barn gifter sig! Det här blir mitt förstaval som bröllopsparfym hädanefter. Ååååh, gissa om jag längtar efter att något av barnen ska gifta sig snart! Hör ni det! Ja, just det! Du vet vem av er jag menar, vad väntar ni på hallå???




Pic: Kronprinsessan Victoria

torsdag 10 december 2009

Grossmith - Phul Nana


Vi försov oss i morse och med en och en halv timme dessutom! Hemskt och yngsta dottern blev riktigt upprörd och ville inte åka till skolan alls. Kanske borde vi försova oss lite oftare så att barnen inte blir totalt chockade när det händer? Vad jag kan minnas är det första gången sen vi flyttade hit (drygt fem år sedan) som vi försover oss rejält. Så nu sitter jag här och klockan är tio, men det känns som om den är halv nio eller nåt sånt.


Det var en läsare av bloggen som undrade vad Grossmiths parfymnamn betyder och det är ju rätt intressant, så här kommer det: Hasu-No-Hana betyder doften av japansk lotuslilja. Phul-Nana är hindi för "underbar blomma" och Shem-El-Nessim betyder "känna doften av brisen" på arabiska.


Idag ska jag presentera Phul-Nana för er. Den introducerades 1891 och är lite av en fougéredoft för damer, vilket är ganska ovanligt. Tyvärr är Phul-Nana den som passar mig absolut sämst av de tre, den blir stark, frän och nästan sur på min hud. Trots det kan jag inte undgå att känna att Phul-Nana är en parfym med utsökta ingredienser och yttersta kvalitet. På rätt kvinna blir den förmodligen storslagen, majestätisk och raffinerad. Av de kungliga damerna tror jag att bara Drottning Silvia skulle klara att bära upp Phul-Nana, då det nog är en doft som kräver sin kvinna eller dam rättare sagt.


Av de tre dofterna från Grossmith är Phul-Nana den enda jag också upplever som aningen daterad, både Hasu-No-Hana och Shem-El-Nessim skulle kunna vara skapade av skickliga och dedikerade parfymörer idag, medan Phul-Nana doftar som något som hängt med en tid och det har den ju faktiskt gjort, så på något vis är det helt okej.


Phul-Nana skulle mycket väl kunna bli den mest omtyckta av de tre, bland parfymälskare som uppskattar de stora, klassiska vintageparfymerna!


Phul-Nana är en feminin, storslagen doft med massor av tung, tät bas. Jag misstänker att den skulle kunna vara något för min lilla mamma, så kanske mitt prov hamnar hos henne så småningom?


Redan i öppningen är Phul-Nana ganska bitter och örtig, något som även finns genom hela doften, hjärtnoternas geranium, tuberos och ylang ylang är fint blandade och jag upplever inte att någon av dem dominerar på mig. Basnoten är mörk, ganska tung och träig.


När jag har på mig Phul-Nana känner jag mig lite som en liten flicka som klätt ut sig i sin mammas festkläder, skor, make-up och dyraste parfym. Hållbarheten är remarkabel och sillaget är allt annat än diskret.





Pic: Swedish Queen Silvia Nobel Festivities 2007

tisdag 8 december 2009

Grossmith - Hasu No Hana


Jag utgår ifrån att den svenska kungafamiljen inte behöver någon närmare presentation på den svenskspråkiga bloggen. Inte heller behöver jag ge historik och bakgrund till utdelningen av Nobelpriset och Nobelfestligheterna som snart går av stapeln i Stockholms Stadshus. I vilket fall är det mycket fokus på kungafamiljen vid den här tiden på året och inte minst på vad de kungliga högheterna ska ha på sig på festen. Eller ja, rättare sagt, vad de kungliga damerna ska ha på sig.


Varje år betygsätts Drottning Silvias, Kronprinsessan Victorias och Prinsessan Madeleines kreationer av modejournalister. Ibland är de för tråkiga och traditionella och ibland är de för vågade (särskilt Prinsessan Madeleines decolletage brukar anses för vågat, inte bara vid Nobelfestligheterna!). Nu bryr jag mig ärligt talat inte så himla mycket om kungligheternas klädsel, oftast tycker jag de får till en bra blandning mellan tradition och modernt. Lite av grejen med Nobelfesten är väl trots allt att det ska synas att familjen Bernadotte är en kunglig familj. Jag lovar att Nobelfesten skulle förlora mycket av sin glans om kungafamiljen dök upp i jeans, eller kostym från Dressman eller någon trendig klänning från H&M.


Vad jag egentligen undrar är, vad har kungligheterna på sig för parfym under Nobelfesten?


Jag har faktiskt ingen aning, jag hoppas verkligen att det är något de lägger lika mycket vikt vid som sin klädsel. Men annars, hallå drottningen, Victoria och Madeleine, jag har hittat de perfekta parfymerna till er!


Grossmith, London är ett gammalt anrikt parfymhus som legat i träda under många år, men nu har Simon Brooke, barnbarns barnbarn (eller nåt sånt) till grundaren John Grossmith, köpt tillbaka familjeföretaget. Med Roja Dove (världens enda parfymprofessor och mycket känd parfymör och parfymexpert) som mentor har nu Grossmith återskapat några av Grossmiths klassiska parfymer; Hasu-No-Hana skapad 1888, Phul-Nana skapad 1891 samt Shem-El-Nessim skapad 1906.


Det är alltså dessa tolkningar av parfymer som har mer än hundra år på nacken som jag har roat mig med de senaste dagarna. Och ärligt talat, bara att läsa om huset Grossmiths historia, få prova de underbara parfymerna och riktigt sjunka in i dem gör mig nästan vördnadsfull.


Jag kan ju inte bedöma hur trogna orginalen de är, men vad jag förstår har man följt recepten, men med vissa modifieringar, som ni vet kan modern lagstiftning sätta käppar i hjulet för parfymer med för stor andel av vissa ingredienser. Enligt min uppfattning känns dock alla tre parfymerna trovärdiga, men snarare klassiska och tidlöst eleganta än daterade och dammiga. Vilket ju inte är så dumt.


Hasu-No-Hana är en överdådig, varm, kryddig och strålande blombukett till parfym. Öppningen är stark och kraftfull, med ett enormt sillage. Jag lover att det inte behövs mycket av den, ett par spray är mer än nog. I kvalitet och täthet liknar Grossmiths dofter Amouage, det är ingen tvekan om att högklassiga ingredienser använts.


Hasu-No-Hana är den äldsta doften av de tre, men ändå tänker jag att den skulle passa Prinsessan Madeleine bra. Hasu-No-Hana är en parfym för en kvinna som tycker om att stå i centrum, en vacker, självsäker, men också lite konservativ kvinna. Hasu-No-Hana är bedövande, stark, glamorös, fyllig och magnetisk. I hjärtat av doften står rosen i centrum, en kryddig, nästan orientalisk ros, mycket vacker. Men, det är basnoten jag är mest förtjust i, den pågår och pågår hur länge som helst och är ett mjukt, krämigt underverk av milda kryddor och inslag av gourmandkaraktär. En oerhört tilltalande doft, med en förvånansvärt modern karaktär.


Ett spray på handleden och ett i urringningen är mer än nog för att stråla hela kvällen med Hasu-No-Hana. Och hållbarheten är superb, jag har badat och ändå känt doften av Hasu-No-Hanas basnot i timmar efteråt! Jag tror hållbarheten på denna, och de andra, kan sträcka sig uppåt ett dygn!


Grossmiths tre återskapade parfymer kan nog tilltala människor som tilltalas av Amouages parfymer, då det finns samma känsla av kvalitet och rikedom i Grossmiths parfymer. Men, Grossmiths parfymer har, förstås, en mer europeisk prägel och känsla än Amouages dofter.


Som ni säkert förstås är Hasu-No-Hana ingen doft för kontoret eller när man vill mysa till det lite. Nej, Hasu-No-Hana är en doft för festligheter, bröllop, romantik och om man så vill, en underbar parfym om man vill känna sig strålande helt för sin egen skull en vanlig, gråmulen och regnig dag i början av december någonstans i Sverige eller var som helst annars.



Mer om Grossmiths parfymer och historia hittar ni här: http://www.grossmithlondon.com/


Pic: Den svenska kungafamiljen

måndag 7 december 2009

Lite mellansnack...

Jag trodde att jag skulle ha en parfym att skriva om idag, men tyvärr ni får ge er till tåls ett litet tag till. I vilket fall så håller jag på att testa några parfymer som är riktigt intressanta och ganska annorlunda mot vad jag normalt brukar tycka om. Associationer jag får av dem är: majestätisk, strålande, elegant, klassisk, tidlös, stor och dyr. Låter det spännande? Ja, det ÄR spännande och jag ska bara bekanta mig med dem lite mer så lovar jag att dela med mig snart.


Annars har det varit en hektisk, men trevlig helg. Barnbarnet hade tvåårs-kalas på lördag så vi var i Örebro och firade och besökte Skojlandet (en stor lokal fylld med rutschbanor, studsmattor, hinderbanor, klätterställningar, bollhav) där, vilket förstås var roligt, men oj vad ont man har på konstiga ställen nu.


Igår fick vi äntligen bjuda svärdottern på middag. Än syns inte graviditeten, men om några dagar ska de göra ultraljud och får se sin lilla bebis för första gången. De tänker inte ta reda på kön i förväg, men svärdottern önskar sig en 3D-ultraljuds undersökning i julklapp. Det låter spännande!


Så här i begynnande jultider finns det ju mycket annat än parfym som doftar gott. Till exempel ungsrostade rotsaker. Här kommer ett recept (och nej, jag lovar det ska inte bli en matblogg av det här, men mat doftar ju också gott).


Juldoftande rotsaker 6 pers.


1 kg morötter
1-2 kålrötter
1 stor palsternacka
ev. 1 rotselleri
några potatisar


Skala alla rotfrukter, spara potatisen till sist.
Strimla rotfrukterna i pommes strips-stora bitar. Olja långpannan och sprid ut rotsakerna, krydda med en nypa (torkad, malen) ingefära, en nypa kryddnejlikor, 3-4 nypor kanel (efter smak). Blanda om. Stoppa in långpannan i mitten av ugnen ca 225c i 40-50 min, rör om några gånger under tiden. Salta efter smak.


Det här är enkelt, gott, nyttigt, billigt och smakar och doftar underbart. Servera med tex. biffar, kyckling och en god, men inte alltför smakrik sås.


(Det är faktiskt så gott att jag åt resterna till frukost!)

torsdag 3 december 2009

Hilde Soliani - DoolciiisssiMO


Till att börja med vill jag be om ursäkt för att jag missuppfattat Hilde Solianis namn.


Och när det gäller DoolciiisssiMO så är det bara att kapitulera, det är en lika väl utförd tobaksdoft som Bell'Antonio.


Som jag skrev igår har de en del gemensamt, själva den centrala tobaksnoten verkar vara i stort sett densamma, båda är parfymer med mycket god livslängd och bra sillage. Men, medan Bell'Antonio är aningen strävare, rökigare och med noter av kaffe så är DoolciiisssiMO en betydligt mjukare och sötare tobaksdoft.


Tobaksdoften i DoolciiisssiMO får mig att tänka på gamla tiders tobaksreklam, när tobak ansågs världsvant, flott, modernt och rentav nyttigt. DoolciiisssiMO har en glad, solig och bekymmerslös karaktär, det är som en tolkning av tobak innan cancervarningar och faran med passiv rökning.


DoolciiisssiMO är en tobaksdoft med söt, varm, gyllene och fyllig gourmandkaraktär. Istället för noter av kaffe, rök och aska som i Bell'Antonio hittar vi noter av vanilj och körsbär i DoolciiisssiMO, men de glimrar bara igenom bitvis och tillåts aldrig dominera. På lite avstånd kan man uppfatta DoolciiisssiMO som en relativt enkel tobaksdoft, precis som Bell'Antonio, men man märker efterhand att de olika noterna går in och ut ur varandra och dyker upp igen.


DoolciiisssiMO är mer av en mysdoft än Bell'Antonio, den passar riktigt bra att svepa in sig i nu när kylan har kommit. Bell'Antonio har mer atmosfär och skulle göra sig mycket bra som rumsdoft. Skulle jag behöva välja mellan dem så tror jag nog att DoolciiisssiMO ligger min smak en liten, liten aning närmare.





Pic: Gammal Lucky Strike annons

onsdag 2 december 2009

Hilde Solani - Bell'Antonio


Hilde Solani är bra på tobaksdofter. Jag tycker om både Bell'Antonio och DoolciiisssiMO, men medan DoolciiisssiMO doftar oerhört gott och mysigt, så väcker Bell'Antonio minnen.


Bell'Antonio doftar riktiga cigaretter och kaffe. Och påminner om min pappa. Hur många har inte haft en pappa som både rökte och drack kaffe? Numera har min pappa slutat röka, men kaffe dricker han fortfarande.


Trots att Bell'Antonio på många sätt verkar vara en ganska enkel tobak/kaffe doft, så känns den mer komplex än vad man kanske först tycker. När jag doftar på nära håll känner jag lukten av flera aspekter av tobak, det är tobaksdoften i en otänd cigarett såväl som doften av cigarettrök och även doften av askkopp finns med lite svagt. Runt allt detta svävar en svag kaffenot, och det är gott, starkt och italienskt kaffe. Bell'Antonio är en osöt, nästan lite besk doft bitvis, men jag tycker den fungerar utmärkt på mig. Tydligen avsedd för män, men jag tycker att kvinnor som är nyfikna på en genuin tobaksdoft aboslut bör testa den här.


Kaffenoten klingar av så småningom och tobaksnoten mildras, blir torrare och också lite sötare utan att egentligen bli söt. Hållbarheten är utomordentligt och trots att jag inte sprayat på den är sillaget påtagligt, jag tror nästan att jag luktar som om jag har rökt? Om det är bra eller dåligt får var och en avgöra själva.


Bell'Antonio är en trovärdig, fin och mästerligt utförd tobaksparfym, men jag tycker nog lika mycket om DoolciiisssiMO, som påminner om Bell'Antonio, men också är en helt annan typ av tobaksdoft.





Pic: Smoking cigarette

tisdag 1 december 2009

Hilde Solani - CiocoRosissimo


Rosdofter är inte alltid så lätta att ta till sig. Och bland parfymerna jag gillar riktigt, riktigt mycket finns det inte så många rosdofter. Nu har jag kanske hittat en till.


Hilde Solanis CiocoRosissimo är något så trevligt och intressant som doften av ros och choklad. Eftersom några av mina favoritros-dofter är åt gourmandhållet så är det inte så konstigt att CiocoRosissimo också faller mig i smaken. CiocoRosissimo påminner lite om L'Artisans Safran Troublant, men med choklad istället för saffran.


Chokladnoten i CiocoRosissimo är en mörk, mättad chokladnot och i stil mest lik chokladnoten från Parfumerie Generales Musc Maori, men medan jag finner Musc Maori lite lätt kväljande och söt efter ett tag så utvecklas inte CiocoRosissimo åt det hållet. Istället lyckas den balansera den lena chokladnoten med en lite skarpare not av ros på ett frestande sätt.


Trots en fin balans mellan ros och choklad, särskilt i öppningen så finns det en aning av tvålnot i CiocoRosissimo som stör lite. Den doftar fortfarande gott och övervägande ros och choklad, och tvålnoten anas bara vagt på mig, men det som stör mig är snarare tanken på ros, choklad och tvål tillsammans än själva doften. Jag kan dock ana att tvålnoten kan bli tydligare och skarpare på vissa hudkemier, så vet du med dig att somliga parfymer doftar tvål på dig så kan du nog förvänta dig det med CiocoRosissimo också.


Med detta sagt så tycker jag ändå mycket om CiocoRosissimo, det är en mjuk, mild, varm och alldeles lagom söt gourmand-rosdoft. Gillar du Safran Troublant eller Musc Maori är det sannolikt att du även skulle uppskatta CiocoRosissimo.


Hållbarheten är god och sillaget är påtagligt. Basnoten blir mild, nästan pudrig och övervägande rosdoftande, både tvål-och chokladinslagen är så gott som försvunna då.




Pic: Interrose.com.uk

måndag 30 november 2009

Hilde Solani - ACQuiilssSSIMA


Jag har skrivit om en jasminparfym för änglar (T.Muglers Alien) och om en annan jasminparfym för alvprinsessor (Parfumerie Generales Drama Nuui). Nu är det dags för en jasmindoft för sjöjungfrur. Jaja, jag vet att om man presenterade en parfym för en sjöjungfru så skulle hon förmodligen tycka att det var ett lika underligt och obegripligt föremål som sjöjungfrun här ovan som sitter och betraktar en sko. Och... ännu värre, det verkar som om det inte ens finns några sjöjungfrur, på riktigt.


Om de fanns och om de av någon outgrundlig anledning skulle använda parfym, så är jag säker på att Hilde Solanis ACQuiilssSSIMA vore precis vad en sjöjungfru skulle gilla!


Italienarna verkar överhuvudtaget väldigt duktiga på att göra tolkningar av havet i parfymform, två av mina havsfavoriter är italienska, Profumum Romas Aqua di Sale och Profumi di Pantellerias Approdo, ACQuiilssSSIMA vågar jag påstå gör sig absolut förtjänt av en topplacering.


Nu råkar knappast årstiden vara den bästa för att testa svala, våta, undanglidande havsdofter, men jag ska vårda mitt lilla prov ömt och är säker på att det kommer att användas flitigt när sommaren återigen närmar sig.


När jag tar (duttar, inget sprayprov) på mig ACQuiilssSSIMA anar jag faktiskt att jag går mist om något i toppnoten när jag inte kan spraya. Det är en aning av något varmt och kryddigt som precis undgår mig. Istället utvecklar sig doften ganska raskt till en svalkande doft av salta vågor, kanske med en liten, liten aning av något mintigt? Som aquatisk doft känns den ganska trovärdig. Hilde Solanis hav är turkost och vågorna är krönta med vitt skum, men det är en vilsam vind som blåser ingen storm. Vattnet i ACQuiilssSSIMA är oerhört klart och man kan se fiskar simma omkring bland koraller under ytan, kanske anar man rentav en sjöjungfru försvinna ner i djupet...


ACQuiilssSSIMA handlar till en början mest om hav och vatten, men sakta men säkert börjar en jasminnot anas. Först är den väldigt vag och undflyende, nästan som att man inbillar sig, men efterhand blir den alltmer påtaglig.


Man kan säga att vattnet sakta drar sig tillbaka och efterlämnar en härlig jasmindoftande basnot. Och det är jasmin så mild, delikat och ren att jag knappast känt dess like. Och trots doftens oerhört lätta och transparenta karaktär är den väldigt långlivad. Jag tog på den en kväll och på morgonen fanns den allra mest fina jasmindoft kvar, och dessutom ganska tydligt. Vill du utforska alla möjliga aspekter av jasmin i parfym så är Hilde Solanis ACQuiilssSSIMA ett måste. Det här känns som en väldigt unik tolkning av jasmin.


Som sagt så tror jag att doften kommer mer till sin rätt under varmare omständigheter, men trots att det inte känns optimalt att testa den i slutet av november så hamnar den för mig mycket högt upp både bland aquatiska dofter och jasmindofter.





Pic: La Vie Parisienne, flickr

lördag 28 november 2009

Julen närmar sig...

I USA har mina amerikanska parfymvänner precis firat Thanksgiving. En månad tidigare firades Halloween, visst det är en högtid som har blivit halv-importerad till Sverige, men kanske inte så uppskattad hos de äldre, utan mer en rolig tradition som barn och unga tar till sig.


Förr hade vi även i Sverige stora festliga högtider under hösten, Mikkelsmäss i slutet av september och Allhelgona i slutet av oktober. Visst är det fortfarande många som gör fint på gravarna den helgen, men det känns inte som en helg då vi firar särskilt mycket.


Nej, i Sverige, men också många andra europeiska länder är julen den enda högtid vi har att se fram emot under hela den långa, gråa, regniga, slaskiga, kalla, snöiga, trista... hösten! Kanske vore vi lite mindre julhysteriska om vi hade någon eller några andra riktigt festliga högtider i oktober/november?


Jag är nog ungefär till hälften julhysterisk. Har redan börjat titta på julklappar och fundera på vad som är bäst till vem? En rolig sak är att äldsta sonen önskar sig en parfym i julklapp av mig, det fick han förra året också och tydligen med lyckat resultat. Det känns som ett litet erkännande. Jag har till och med fått förtroendet att köpa parfym i julklapp till hans sambo! Nu ska jag inte avslöja vad jag har funderat på i parfymväg till dem, men det ska bli nåt ungdomligt, ganska glatt, men ändå lite coolt liksom!


Själv önskar jag mig förstås också parfym. Men, det är inte det lättaste. Som vanligt har jag beslutsångest. Maken tycker det är enklast att jag får köpa mig parfym efter egen smak för en viss summa. Tacktacktack, men gissa hur svårt det är att bestämma sig för vilken, vilka? Ska jag köpa en stor flaska och några decants? Eller en stor och dyr? Eller många decants? Eller, rentav nåt helt annat än parfym eller en parfym och en klänning? Inte lätt detta.


Annars sitter jag här och doftar på en underbart trevlig parfym. En Hilde Solani parfym närmare bestämt. Det lär bli en del om Hilde Solanis parfymer här på bloggen framöver. Missa inte det!

torsdag 26 november 2009

Lalique - Perles de Lalique


Somliga dofter är svåra att beskriva trots att jag tycker om dem. Perles de Lalique är en sån doft. Den hör inte hemma bland de dofter jag vanligtvis brukar tycka om, inte heller är den så intressant och annorlunda att det inte går att motstå den, Perles de Lalique bara är.


Perles de Lalique är en av de mest eleganta dofter jag känner till... och uppskattar. Det är nämligen ganska sällsynt att jag känner för att känna mig elegant. Perles de Lalique är också ganska konservativ, det finns inget radikalt, experimentiellt eller udda över den. Den är klassisk, sval, diskret, vacker, men också sexig. Ja, Perles de Lalique är sexig, men så långt ifrån slampigt sexig som man kan komma.


Rosnoten i doften är mild, återhållen och sval som en vit ros i snö. Noten av vitpeppar bidrar till den kyliga, men samtidigt aromatiska, torra och vackra känslan. Perles de Lalique förtjänar sitt namn, för det här är en parfym som skulle fungera utomordentligt väl ihop med ett vackert, men diskret pärlhalsband. Perles de Lalique är välskötta naglar med diskret, pärlemoskinande nagellack. Det är vackra underkläder i siden mjukt som vatten. Som ett spindelnät i skogen klätt i daggdroppar. Pudermjukt. Figursytt. Långt rågblont hår uppsatt i prydlig knut.


Perles de Lalique är något av en kameleont. Den passar både på kontoret och på bröllopet. Den kan passa till vardags, men också till fest. Däremot passar den nog inte mig så bra, men ändå tycker jag om den. Varför?






Pic: beautiful-spider-web01

tisdag 24 november 2009

D.S and Durga - Beartrapper


Redan de gamla grekerna förmänskligade djuren. I Aisopos (620 f.KR-560 f.Kr) fabler kan vi läsa sedelärande berättelser med djur i huvudrollerna. Djur är också huvudpersoner i många av de mest älskade sagorna, H.C Andersens "Den fula ankungen" eller Bröderna Grimms "Stadsmusikanterna från Bremen". Och vi ska inte ens börja prata om Walt Disney och alla djur vi hittar i hans serier och filmer. Några andra kända och förmänskligade djur hittar vi i C.S Lewis berättelser om landet Narnia.


Ja, ja, ja jag har säkert nämnt Narnia förut, men de böckerna var verkligen mina absoluta älsklingsböcker under en del av min barndom. Syskonen som blev kungar och drottningar, lejonet Aslan, musen Rippipip, faunen Herr Tumnus, hästarna, åsnan Pussel och Herr och Fru Bäver med sin näpna lilla bäverhydda.


När jag testar parfymerna från D.S & Durga är det Rosa Americana som först fångar min uppmärksamhet, den är vacker och ändå annorlunda. Cowgirl Grass och Cowboy Grass är fria, härliga parfymer med massor av vidder, gräs och natur i sig. Beartrapper är lite klurigare att komma underfund med. Trots att jag tar på mig andra parfymer så finns den i mitt bakhuvud, liksom skaver lite, påminner om nåt, men är samtidigt helt främmande...


Beartrapper är en doft för män, men ja, den är ganska maskulin, men glöm att jag tänker låta bli den enbart på grund av det. Beartrapper sägs ursprungligen vara ett gammalt alkemiskt recept på en brygd för att locka björnar. Ja, det säger onekligen en del om doftens karaktär.


Beartrapper är sträv, stark, rökig, animalisk, aromatisk, frän, virvlande och förvånansvärt hemtrevlig! Oh ja, det är nåt mysigt, inbott och välkänt över den.


Alla hem har ju sin speciella lukt, hemma doftar helt enkelt hemma. När man åker till sina föräldrar så doftar det också hemma, men hemma som det var för länge sedan när man var mycket yngre. Hos nära vänner och släktingar luktar det också bekant, trivsamt, men inte riktigt hemma.


Beartrapper doftar på något underligt sätt också som hemma, hemma hos nån... nån vagt bekant... nej, men nåt jag vill känna igen! Efter att ha grubblat på det i flera dagar, så trillar slutligen poletten ner. Beartrapper doftar kanske som det skulle kunna dofta hemma hos Herr och Fru Bäver i Narnia. Om ni visste hur jag funderade på hur det skulle vara att hälsa på hemma hos djur (som är nästan mänskliga) när jag var liten och läste Narnia-böckerna! Allt hemma hos bävrarna (och hos Herr Tumnus också) såg så hemtrevligt och välbekant ut, men ändå med saker som är typiskt bävrar (och fauner).


Nej, jag kan inte slita mig från Beartrapper. Den luktar som hemma hos kära vänner, som råkar vara djur. (Förlåt, men jag kan inte hjälpa vars mina associationer råkar ta mig med!)


Det är en brasa som sprakar i öppna spisen, det är doften av gamla välanvända trämöbler och inoljat läder, snart är middagen klar, grytan doftar gott, men med kryddor jag inte riktigt känner igen. Rummet är dunkelt, men svagt upplyst av brasans sken och en liten oljelampa, det är murkigt, aromatiskt och oerhört mysigt på samma gång.


Ja, av alla dofterna av D.S & Durga så är det nog trots allt Beartrapper som vinner mitt hjärta mest. Och den är underbar som parfym, men tänk om... tänk om den fanns som doftljus!!! Ååååh, kära nån, jag skulle stå först i kön för att köpa ett!


Jag upplever att Beartrapper har ett lite kraftigare sillage, men hållbarheten är ungefär som de andra från D.S & Durga, god, men inte suverän. Å andra sidan behöver jag inte gå omkring och dofta som bävrarnas hydda i Narnia så länge i streck.För övrigt är Beartrapper också makens favorit från D.S & Durga, det har varit strykande åtgång på det lilla provet!





Pic: Från Narnia, Bävrarnas hydda

lördag 21 november 2009

D.S and Durga - Cowboy Grass


Om Cowgirl Grass är de färska, saftiga aspekterna av gräs så är Cowboy Grass de torra. Torr gräs är hö, men i Cowboy Grass blir det så mycket mer än hö. Det blir torkade örter och inslag av läder, torr jord och tjära.


Cowboy Grass är besläktad med Tauers Lonestar Memories, men på många sätt lättare att både bära och tycka om. D.S & Durgas Cowboy Grass är en milt maskulin doft av prärievidder med torrt, styvt gräs och andra aromatiska prärie-växter. Cowboy Grass är gräs så torrt att det smulas sönder mellan fingrarna och efterlämnar en behagligt kryddig, varm doft.


Även om Cowgirl Grass har en rikedom av doft i sig, så är Cowboy Grass ett strå vassare, mer komplex utan att för den skull bli svårburen. Cowboy Grass får mig att känna mig både äventyrlig och lugn på samma gång. Det är en vilsam doft, delvis med nästan monotona inslag, som att resa genom ett landskap som inte förändras särskilt mycket. Iallafall inte på ytan, men om du vandrarde genom samma landskap skulle du uppmärksamma även de små förändringarna på ett helt annat sätt än genom ett bil/tågfönster eller förstås, till häst.


Den varma, aromatiska doften verkar ha något bättre hållbarhet än Cowgirl Grass, som nu när jag tagit på mig av båda samtidigt, en dutt på vardera arm, så är doften av Cowboy Grass dominerande efter ca. 2 timmar.


Maken har testat Cowboy Grass, men på honom hamnade den lite i skuggan av hur jag tycker att Lonestar Memories doftar på honom, å andra sidan tror jag han blivit lite förtjust i en annan av D.S & Durgas dofter, Beartrapper.






Pic: David Koslowski, flickr

D.S and Durga - Cowgirl Grass


Det är svårt att veta vilken jag ska börja med när det gäller D.S & Durgas Cowgirl Grass respektive Cowboy Grass. För mig är båda sinsemellan väldigt olika tolkningar av samma sak, nämligen gräs. Båda är också något jag snarare skulle kategorisera som unisex-dofter, snarare än renodlat maskulin eller feminin parfym. Dock, Cowboy Grass har en maskulin anstrykning, medan Cowgirl Grass är lite mer feminin.


När jag testar Cowgirl Grass och Cowboy Grass blir jag nyfiken på att utforska gräs mer ingående. Joo, det där lät förmodligen dubbeltydigt, men jag menar alltså helt vanligt gräs som växer på gräsmattan eller på ängen. De båda Grass-varianterna får mig att inse vilka komplexa dofter, intryck och tolkningar som kan finnas bara i en enda liten tuva gräs.


Cowgirl Grass är den färska, daggvåta gräsdoften. Som att ligga på rygg på en försommaräng i fortfarande daggvått gräs, himlen är knallblå med vita molntuissar och solen värmer. Fjärilar och humlor fladdrar förbi och doften av gräset är fräscht, starkt, färskt, örtigt och med vaga inslag av blommor. Det är som att jag har ryckt upp små tuvor med gräs och doften av grässaften blir så där saftigt grön, nästan som om jag har gräs i munnen. Vem har inte provat äta gräs, åtminstone vid något tillfälle?


Under det att doften utvecklas blir den också varmare, torrare (men, aldrig torr) och starkare. De tveksamma blomnoterna utvecklas lite, men det är fortfarande mest en grön doft med inslag av blommor än tvärtom. Den är intressant, ursprunglig och också trivsam. Lat och avslappnad som en sommardag, men ändå ganska ovanlig och personlig. Det är först framåt basnoten som Cowgirl Grass får en mer parfymerad karaktär, det örtiga avtar och blommorna blir mer blommiga. Det är också den här fasen som är mest feminin.


Cowgirl Grass har medium sillage och okej hållbarhet, runt fyra timmar även om doften vagt kan anas längre än så, kanske uppåt sex timmar.


Jag gillar Cowgirl Grass, men jag gillar faktiskt Cowboy Grass snäppet mer.





Pic: home and garden

torsdag 19 november 2009

D.S and Durga - Rosa Americana

Gillar du nyponsoppa? Jag är inte så förtjust i nyponsoppa, men då och då händer det att jag blir sugen på det. Och när jag är sugen på nyponsoppa finns det inget annat jag kan äta som ens påminner om det.


D.S & Durga erbjuder en mycket trevlig och tilltalande kollektion (eller rättare sagt, flera) av parfymer. Hemsidan är vacker, välgjord och gör iallafall mig väldigt nyfiken. Kolla själva: http://dsanddurga.com/


Har fått ett trevligt urval av deras parfymer i prover och har inte hunnit testa igenom alla än, jag har än så länge gillat alla jag hunnit testa, men särskilt en får det att klia i fingrarna, jag måste bara få skriva om Rosa Americana.


D.S & Durga avslöjar inte mycket om vilka noter som ingår i deras olika parfymer, men med Rosa Americana är ju uppenbarligen ros en ingrediens. På min hud blir dock Rosa Americana en rosdoft som går helt utanför "mallen" för en rosdoft. Det finns mörka, kryddiga och mättade rosdofter, det finns mer naturliga rosdofter, det finns ros med gourmandinslag och det finns Rosa Americana.


Den allra första noten jag känner är doften av skir, men ändå söt ros, men ganska snart utvecklas den till doften av nypon. Ja, det är utan tvekan doften av nypon och lite blommande ros också, som en rosenbuske som både blommar och hunnit sätta nypon på samma gång. Nypondoften dominerar dock ganska snart, men det är en mild och luftig nypondoft, absolut inte varm, söt eller kväljande (som en tallrik varm nyponsoppa skulle kunna vara när man inte är sugen på det!). På D.S & Durgas hemsida står det mycket riktigt om doften omkring rosenbusken snarare än själva busken och det ligger något i det.


Nypondoften kvarstår men får sällskap av lätt honungsdoft, som rosenhonung ungefär, en vag aning av turkisk konfekt, men absolut inte uttalat. Förvänta er inte stark, uttalad sötma, för Rosa Americana ger hela tiden ett ganska vagt, men vackert intryck. Så nu har vi nypon, honung och lätt luftighet, det är då den saftiga noten av tobak dyker upp. Som en doft av piptobak, men på avstånd som finstämt blandar sig med noter av nypon och houng. Oerhört intressant, vackert och annorlunda. har inte stött på något liknande faktiskt. Och sen kommer ett litet kryddigt inslag av kanel... ja, det här blir bara bättre och bättre!


Som ni nog gissat sitter jag gärna med näsan vid handleden medan Rosa Americana utvecklas på min hud. För mig blir Rosa Americana snarare en nypon/tobaksdoft än en rosendoft. Och den är varm, komplex, skör, men ändå vacker. Under hjärtfasen växlar noterna och ibland känns honungsnotet dominant för att strax efterträdas av tobaksnoten. Mycket, mycket fint och unikt.
Samtidigt tror jag de flesta skulle kunna tycka om den, den blir aldrig fullt ut udda eller på något sätt krävande.


Inte förrän basnoten, honungen blir oljigare och övergår kanske snarare till bivax än honung, men det är inte det som stör mig, utan noten av mossa som också dyker upp. Nej, det är abolsut ingen tung mossnot, den är ganska lätt, men ändå tydlig och även om Rosa Americana fortfarande doftar väldigt gott, så är den inte längre så himmelsk som topp-och hjärtnoterna, då jag ju har lite problem med mossnot. Det är för topp-och hjärtnoternas skull som jag kommer att återvända till Rosa Americana.


Rosa Americana har hyfsad hållbarhet, men inte jättebra, sillaget är lite under medium.


D.S & Durgas parfymer är inte allra enklast att få tag på, men stöter du på dem så ta chansen att prova dessa härliga och annorlunda rebell-parfymer! Kommer mer om fler av deras parfymer fram över, så missa inte det.





Pic: anandasoup

tisdag 17 november 2009

Önskelista


Jag har testat många parfymer. Okej, i jämförelse med de som varit parfymistor länge så är min "parfymer jag testat-lista" inte så lång, men det börjar nog närma sig iallafall 500 nu. Jag har en länk till min Basenotes-garderob här, men den listan är lite kortare. Dels glömmer jag mellan varven bort någon parfym och dels finns inte alla parfymer jag testat i Basenotes databas.


Det vore ju ganska förfärligt om jag ville ha alla de parfymer jag testat, och nästan lika förfärligt om jag ville ha hälften. Nu är det inte fullt så illa, jag har märkt att jag tycker om omkring 10% av parfymerna jag testar så mycket att jag vill ha mer av dem.


Eller snarare under 10%, för ju fler parfymer jag testar ju svårare blir det att övertygas om att jag verkligen gillar en parfym tillräckligt mycket för att den ska förtjäna en plats på min önskelista.


Min önskelista är ganska modest. I de flesta fall skulle jag vara mer än nöjd med att ha en decant av doften. 100 ml parfym för kanske 1500 kronor? Nej, jag vet att så mycket parfym skulle räcka en livstid för mig som ändrar parfym ibland flera gånger per dag. Däremot om det går att hitta en 30 eller kanske 50 ml flaska för runt 5-600 kronor så är det värt att tänka på att investera i en stor flaska tycker jag. Är det vanlig mainstream-parfym som jag kan hitta för runt 200 kronor/flaskan på nätet så är det ju inte mycket att fundera på.


Med en dryg månad kvar till jul så har jag tonat ner min önskelista till att gälla parfymer som funkar bra den här tiden på året.


Kort sagt, parfymer jag önskar mig i julklapp:
1) Parfumerie Generale Aomassai, Felanilla el. Lounges Profanes.
2) Serge Lutens Musc Koublai Khan el. Borneo 1834.
3) Frederic Malle Carnal Flower
4) L'Artisan Safran Troublant el. Bois Farine.
5) Tauers L'Air du Desert Marocain.
6) Montale Red Aoud.

Så där ja, bara tio stycken rakt upp och ner. DET är väl inte många?


Vilka tio el. färre parfymer finns överst på din önskelista? Föredrar du en stor flaska parfym eller tio 10 mls decanter? Jag skulle nog ta tio decanter får jag medge.

måndag 16 november 2009

Nasomatto - Absinth


Jag har förmodligen nämnt absinth här på bloggen tidigare. Nej, omtänksamma läsare behöver inte bli oroliga. Jag dricker i allmänhet ganska lite alkohol och i synnerhet väldigt lite absinth. Trots att jag "bara" dricker absinth högst en gång per år så skulle jag inte ha något emot att äga en sk. absinthfontän. Visst skulle den göra sig bredvid vattenpipan? Och ja, troligen användas lika ofta eller snarare sällan.


Dels är det något decadent över absinth, jag vet att det är en kultdryck inom goth-konstnärs- och alternativkretsar, men för mig är själva ritualen när man ska dricka absinth det som fascinerar mest. Numera är det vanligt att man tänder eld på en sockerbit lägger ned den i asbinthen och häller vatten över, vilket inte är det tillvägagångssätt man använt sig av förr. Där har man helt enkelt en sockerbit placerad i en genombruten absinthsked och låter sakta iskallt vatten droppa över sockerbiten ned i glaset med absinth. Eftersom jag inte vill elda upp alkohol använder jag mig av den senare metoden.


Somliga parfymer är mjuka och komfortabla, andra parfymer är sexiga och förföriska och åter andra drar till sig uppmärksamhet. Nasomattos parfymer (de jag testat iallafall) är märkligt förhäxande, trots att jag egentligen inte gillar dem i ordets rätta bemärkelse har de en tendens att liksom förfölja mig. Trots att tex. China White är en av mina "värre" parfymupplevelser och mitt lilla prov byttes bort ganska fort så tänker jag fortfarande på den och inbillar mig att om jag bara finge prova den igen så skulle jag ha (på något magiskt vis) lärt mig att uppskatta den.


Black Afgano var förvisso en betydligt trevligare bekantskap, men ändå så potent och offensiv att jag tvekar att ta på mig den. Black Afgano stör, berör och triggar en massa saker hos mig, på ett delvis trevligt sätt, men också små fragment av mindre trivsamma inslag.


I jämförelse med dessa två dofter är Nasomattos Absinth en ganska tillbakadragen, men ändå unik doftupplevelse. Som hos annat av Nasommato är inte Absinth insmickrande eller trevlig, det här är bitter absinth med skyhögt thujoninnehåll(det nervgift som finns i vissa absinthsorter och som i för stora mängder framkallar hallucinationer och nervskador). Samtidigt uppfattar jag Absint som betydligt mildare än de andra jag testat av Nasomatto. Det är något behagligt, laid back och vagt trivsamt över Absinth. Vill man närma sig Nasomattos parfymer med försiktighet skulle jag rekommendera Absinth som en första kontakt (av de tre jag testat).


Beskan i Absinth är på gränsen till spritsig, vilket passar väl ihop med spriten absinth förstås. Det är nästan så att jag upplever en puttrande (men, behaglig) reaktion mellan min hud och parfymen. Den här beska, bittra fasen blir dock aldrig så bitter som vissa bittra noter kan bli på mig, den är hela tiden behaglig. I det bittra anas också ett stråk, en förbiskymtande glimt av något sött... Sötman är extremt flyktig, men bidrar till att Absinth aldrig blir för sträv och svårburen. Och dessutom uppfattar jag sötman på något sätt som intressant.


Jo, trots att jag aldrig riktigt verkar kunna komma överens till 100% med Nasomattos dofter är jag ändå nyfiken på deras övriga parfymer. De är definitivt dyra, men också värda pengarna om man letar efter unika doftupplevelser, och jag tippar att 30 ml av Nasomattos parfymextrakt räcker bra mycket längre än det mesta man kan köpa i 50 ml flaska.


Jag läste en bok en gång där en av huvudpersonerna sa nåt i stil med att "Trevliga människor är sällan intressanta, medan intressanta människor sällan är trevliga". Det skulle vara en beskrivning som går utmärkt väl att applicera på Nasomattos dofter!


Sillaget på Absinth är betydligt diskretare än övr. jag testat från Nasomatto, men hållbarheten är mer än okej. Absinth varar och varar och varar. Räkna med att umgås med Absinth runt 12 timmar när du väl tagit på dig den.


Pic: absintheonthenet

söndag 15 november 2009

Histoires de Parfums - Vert Pivoine


Min mormor hade ett par vackra pioner i sin trädgård. Som barn tyckte jag om att beundra de överdådiga blommorna, så tunga att de hängde ned mot marken. Pioner är blommornas motsvarighet till fluffiga gräddbakelser och omfångsrika rokokoklänningar. När min halvsyster gifte sig hade hon mormors pioner i sin brudbukett, som för övrigt min kära mamma band åt henne. ärligt talat en av de vackraste och mest personliga brudbuketter jag sett.


Men, annars då? Är inte pioner mest utseende? Jag har aldrig stött på några pioner med doft, iallafall inte med god doft. Jag vill snarare minnas att mormors pioner nästan luktade lite, lite illa. Men, har också sett att det finns doftpioner och jag antar att de doftar gott.


Det måste vara den typen av pioner jag hittar i Histoires de Parfums Vert Pivoine. För det här är en allt igenom skir, behaglig och tilltalande blomdoft, även om jag som sagt inte kan säga att det doftar pion. Min favorit bland Histoires de parfums dofter är annars, Marquis de Sade, den strama, stränga läderdoften. och Vert Pivoine är nästan så långt från den man kan komma, men ändå har den med tiden blivit omtyckt av mig.


Nej, Vert Pivoine är inte egentligen min typ av doft. Det är en blyg, lätt och aldrig påträngade doft av blommor och grönska. Men, som sådan riktigt trevlig och faktiskt, ganska annorlunda. Jag känner ett lätt aquatiskt och mintigt inslag i den, det här bidrar till doftens genomskinliga känsla. Blomnoten är där, men på gränsen till undflyende. De gröna noterna är lätta, krispiga och transparenta. Det är den skiraste akvarell, det är rosa och ljusgrönt så ljust att det är på gränsen till vitt. Trots doftens mycket lätta, luftiga karaktär har den också en stark, poetisk närvarokänsla. Den är inte en av Histoires de Parfums "historiska" parfymer, men den ger en känsla av en sprödare, tillbakadragen kvinnlighet som idag inte längre är varken önskvärd eller speciellt vanlig. Som en till synes spröd ballerina i tåspetsskor och tutu, men med en nästan övermänsklig styrka och skicklighet trots allt.


Vert Pivione flyter sakta bort som stora rosa blomblad som singlat ned över dammens spegelblanka yta.


Hållbarheten är god, men doften är hela tiden vag och flyktig. Sillaget är tämligen diskret. Den är både stram och romantisk på samma gång, en vacker, men lite svårtillgänglig doft.


Har någon testat nyformuleringen av Marquis de Sade? Personligen inbillar jag mig att alla ändringar av denna, min favoritläder-doft måste vara till det sämre, men vem vet?




Pic: Omnimac

torsdag 12 november 2009

Parfumerie Generale - Tubereuse Couture


Det är något väldigt speciellt med riktigt sträng kyla. Nej, jag är inte någon vinterälskare, men när det blir riktigt, riktigt kallt så händer det något nästan magiskt.


För mig inträder det här tillståndet när temperaturen krupit ned under -35, det är den köldgräns som måste passeras för att kölden ska förvandlas från vanlig kyla till magisk kyla. Riktigt sträng kyla och den polarmörka himlen som sprakar och sjunger av norrsken som drar fram som magnetiska stormar över himlavalvet. Det är som att för en stund befinna sig i en annan värld. En magisk, kall och vacker, men också grym värld.


Ljud förvrängs, känslan av rymd förändras och blir mer tunnelformad och allt runt omkring verkar plötsligt ha skarpare konturer. Man känner att det inte är meningen att man ska vara ute mycket i denna köld. Samtidigt vill man ut i den, trots att man upplevt den förut känner man sig som en mänsklig upptäcksresande på en främmande planet. Trots att jag är från norra Norrland så är den typen av kyla ändå så sällsynt att det blir något intressant över den. Kanske blir aldrig världen vackrare än en snötyngd skog, en stor, röd måne och det gröna norrskenet en kväll när kvicksilvret sjunker nedåt -40?


Parfumerie Generales Tubereuse Couture kan vara den kyligaste av alla kyliga tuberos-dofter jag testat. Öppningen är så isande kall och vacker att den får mig att tänka på norrsken, polarnätter, iskristaller och snöpalats. Saker som egentligen är ganska doftlösa, köld är inte något optimalt förhållande för dofter. Men, i fantasin kan doften av norrsken dofta som Tubereuse Couture. Kylig, sprakande, men med inslag av gnistrande färger.


Tubereuse Couture är en doft som förändras. Kanske smälter de vackra iskristallerna av värmen i min hud, men sakta, det tar sin lilla tid att tina något som varit så fruset. Från kyla till något med små inslag av smultron, men det är fortfarande kalla smultron, kanske rentav smultronsorbét? Smultronnoten dansar in och ut mellan doften av tuberos. Jag upplever Tubereuse Couture som en komplex och mångfacetterad doft.


Lite blir det som att göra en resa från de kallaste trakterna på vår jord, via de tempererade områdena för att avsluta resan i tropikerna. Egentligen är det en märklig och svindlande tur som Tubereuse Couture tar mig med på. Svindlande och intressant, men ärligt talat så skulle jag kanske ha föredragit att den stannade kvar i det snöiga islandskapet istället för att bege sig till sol, värme, kryddor och coccos. Ja, nu blir det sött, krämigt och varmt för hela slanten.


Inte för sött, eller krämigt eller så, Tubereuse Couture är en alltigenom elegant doft, men för mig känns det som en lite märklig fortsättning på en sån öppning. Under den här fasen blir tuberosen ganska nedtonad, jag känner mer av andra blommor, jasmin och någon sötare, fruktigare blomdoft också. Den svaga aningen av smultron finns fortfarande kvar. I min näsa är den här fasen mer fin, trevlig och välgjord än ytterligt intressant. Jag känner att även om den luktar oerhört gott, så tappar jag lite av min nyfikenhet på vägen.


Basnoten blir fylligt krämig, mjuk och varm. Riktigt fin, men utan särskild anknytning till inledningen. Tubereuse Couture har god hållbarhet och ganska stort sillage, men blir aldrig överväldigande eller för mycket. Vill du testa en parfym som tar dig med på en riktigt lång resa, så rekommenderar jag absolut Parfumerie Generales Tubereuse Couture, så mycket längre än från Nordpolen till Ekvatorn kommer du inte med en och samma parfym!


Bilden här ovanför kommer från Jukkasjärvis Ishotell, säkert en vacker byggnad värd ett besök, men jag åker nog hellre söderut om jag får välja.


Pic: Naturfoto

tisdag 10 november 2009

Paco Rabanne - XS Extreme Girl


En gång för länge sedan praktiserade jag i en parfymaffär. Affären hette "Lillys väskor och parfym" och låg i min hemstad Boden. Affären drevs av Lilly, tillsammans med ett par anställda. Alla tre var eleganta damer som började närma sig pensionsåldern. Som namnet antyder så sålde Lilly förutom parfymer också väskor, men även skinnhandskar, make-up, badkläder och hudvårdsprodukter.


Själv var jag en aningen trumpen och svartklädd tonåring med rödsvart hår och även om Lilly och hennes personal var riktigt trevliga med mig ville de helst inte släppa mig i närheten av kunderna, som mestadels också bestod av chicha damer på 50+. Jag fick göra ärenden och inventera skinnhandskar, packa upp från lagret och diska kaffekoppar. När det inte var några kunder i butiken fick jag också prova parfymer.


Jag kan inte tänka mig att de hade några speciellt ovanliga märken i sitt sortiment, men fina, klassiska parfymer från Chanel, Hermes och Dior vill jag minnas, tillsammans med ett lite modernare och trendigare utbud, säkert Yves Saint Laurent, kanske Guerlain och jag minns att en av mina gamla lärare köpte en flaska Paco Rabanne för herrar i present till sin man.


Av alla de parfymer jag provade var det en som jag fastnade för. En som doftade godare och mer annorlunda än någon annan. Som jag minns det hette den Crest. Om det var namnet på parfymen eller på märket har jag ingen aning om. Det KAN ha varit en herrdoft, jag har något svagt minne av att jag berättade för en av damerna att den var min favorit och att hon kan ha påpekat att den var avsedd för män! Lika gärna kan jag ha blandat om minnena. När jag har försökt leta efter en parfym som heter Crest hittar jag en relativt nutida herrdoft från Ralph Lauren som heter Crest, men den verkar ha släppts på nittiotalet och det är gott och väl tio år efter min praktiktid. Inte heller tycker jag att noterna i den alls verkar dofta som parfymen jag minns!


Den här mystiska Crest-parfymen gjorde iallafall ett sådant intryck på mig att jag önskade mig den i julklapp! Min mamma var tydligen in hos Lilly och letade efter den, men återigen sviker mig minnet. Antingen tyckte hon parfymen var alldeles för dyr eller så kunde de inte lista ut vilken det var jag menade. I vilket fall fick jag inte någon Crest i julklapp, varken det året eller senare. Tänk om jag hade fått det. Tänk om mitt brinnande parfymintresse tagit fart redan då!?


Många år senare när mitt parfymintresse tagit fart upptäckte jag att noterna till Paco Rabannes XS Extreme Girl (ytterligt tråkigt namn måste jag säga!) lät intressanta. Pistagenöt, saffran, kanel och tobak. Turligt nog lyckades jag byta till mig ett litet prov av den. Och...


Ja, XS Extreme Girl är en trevlig, fin och lite annorlunda parfym. Inte så där extrem som man kunde tro av namnet, men bland mainstream-parfymer sticker den ändå ut lite. Den är både frisk och varm på samma gång, söt, men aldrig tung. Ungdomlig, men egentligen inte alls flickaktig. Faktum är att den påminner mig väldigt mycket om min "försvunna" parfym från det tidiga 80-talet!


Nu kan jag ju inte påstå att XS Extreme Girl är någon extremt intressant parfym, men den har ändå en väldigt säregen doft. Det finns inslag av något nästan mintigt, möjligen eucalytus i den och just det här mintigt, kyliga inslaget tillsammans med övervägande varma noter känner jag igen från den parfym jag minns. Märkligt är att jag dessutom tycker att en parfym med namnet XS Extreme Girl, skulle kunna passa även på män. Det är något unisex över den!


Man kan inte klaga på varken hållbarheten eller sillaget, i båda fallen klart godkänt. Att Paco Rabannes Black XS (finns för både män och kvinnor) blivit en storsäljare och inte den här är i min näsa underligt. Jag tycker avgjort att XS Extreme Girl är den mer intressanta doften, jag misstänker att det kan vara namnet och hur flaskan ser ut som kan ha stor betydelse i det här fallet, tyvärr...


Om det är någon som kan ha den minsta aning om vilken försvunnen parfym från tidigt 80-tal det kan ha varit jag tyckte om så säg gärna till! Tack!




Pic: Iceland artscene

måndag 9 november 2009

Hilde Solani - FRaaagola saalaaata


Hilde Solanis parfymer är verkligen nisch-parfymer, de är så svåra att hitta. Vad jag har lyckats ta reda på hittar jag ingen återförsäljare i Europa, däremot i USA. Hilde Solani har inte heller någon hemsida, vilket är både märkligt och tråkigt, för jag har länge varit nyfiken på hennes parfymer.


Nåja, nu har jag iallafall lyckats lägga vantarna på ett litet prov av Hilde Solanis FRaaagola saalaaata. Ja, det ska stavas just så. Det betyder visst salta jordgubbar, eller jordgubbar med salt på italienska.


FRaaagola saalaaata är allt det jag hoppades att Montales Mukhallat skulle vara och lite till. FRaaagola saalaaata är en parfym i samma, ovanliga genre som Frederic Malles Lipstick Rose. Den är glad, den är rolig, den är kvinnlig, den är så härligt humörhöjande att jag nästan blir fnittrigt bubblig. Om Lipstick Rose är en alldeles varmt röd parfym, som ett rött paraply i regnrusk så upplever jag snarare FRaaagola saalaaata som en krämigt, mättad rosa parfym.


Den är så där knasigt girly som väl många kvinnor drömmer om att vara ibland. Den får mig att tänka på Sophia Coppolas film Marie Antoinette, rosa skor, rosa bakverk, solfjädrar, sidenkorsetter och vitpudrade peruker. Den får mig att tänka på den gamla 80-tals hiten "Girl´s just wanna have fun". Den får mig att känna mig hälften så gammal och TRIVAS med det! och det är en bedrift, för jag trivs för det allra mesta med min ganska mogna ålder.


Trots att FRaaagola saalaaata är flickig och rosa och söta och glad, känner jag inte att den på nåt sätt skulle vara fel på kvinnor 30 eller 35+. Nej, på nåt konstigt vis passar den nästan bättre på oss som inte är helt unga. Har förstås fått freda mitt lilla prov för döttrarna, de tycker den är alldeles bedåramnde underbar.


Märkligt nog blir den helt annorlunda på döttrarna än på mig. På döttrarna är toppnoten en kraftfull och tydlig doft av viol, ja den påminner starkt om Lipstick Rose, men ännu starkare. Violdoften hänger med en bra stund på döttrarna och efterträds av en likaledes saftig jordgubbsdoft, sen är det saftiga jordgubbar för hela slanten tills basnoten som blir mer pudriga, mjuka jordgubbar, ungefär som jordgubbsfromage. Vill du ha en komplicerad doftupplevelse ska du nog leta någon annanstans.


På mig finns inte någon tillstymmelse av viol, däremot startar den med jordgubbar och något som skulle kunna vara en lätt aning av sött desertvin! Jordgubbarna och vinet får ganska snart sällskap av krämiga, gräddiga noter. Som jordgubbar och grädde med en liten gnutta vanilj. Något salt känner jag inte av, men FRaaagola saalaaata blir aldrig för söt på mig, den är mer som färska jordgubbar än jordgubbssylt. Kanske är det den förmodade saltnoten som ändå förmår tona ned sötman?


Inte heller på mig blir FRaaagola saalaaata någon speciellt komplex parfym. Men, det uppväger den lätt genom sin humörhöjande, glada, lyckliga effekt. FRaaagola saalaaata är också en parfym som jag tror skulle kunna bäras året om, närhelts du känner för något glatt, rosarött och fyllt av glädje.


FRaaagola saalaaata har god hållbarhet, hyfsat sillage och är en allmänt trivsam, men också ganska unik parfym. Många parfymer med doft av jordgubbar kan ge ett lite billigt intryck, vilket jag inte alls tycker att Hilde Solanis FRaaagola saalaaata gör.







Pic: Från Sophia Coppolas film Marie-Antoinette

söndag 8 november 2009

Dutta eller spraya?

Jag vet att de flesta eau de toiletter och eau de parfumer som säljs idag är menade att sprayas på. Ändå har jag märkt att jag på många sätt föredrar att dutta på mig parfym, även i de fall där det inte handlar om ren parfym eller parfymolja.


De små proverna är oftast av duttmodell, men en del prover direkt från tillverkaren är sprayprover, förstås kan man också beställa sprayprover via tex. The Perfumed Court om man är beredd att betala någon tia mer per prov. Men, då jag trivs rätt bra med mina duttprover håller jag mig oftast till dem.


Jag har pratat med min äldsta dotter om det här. Hon går så långt att hon hävdar att parfymerna doftar som bäst i såna här små duttprover. Ibland har hon nästan blivit besviken när hon beställt en stor flaska av en parfym hon tyckt mycket om i ett litet duttprov.


Att dutta på väldoften blir mer av en ritual än att spraya. Man handskas i bästa fall försiktigt med det lilla röret för att inte spilla ut några dyra droppar i onödan. Som jag nämnt tidigare kan ett litet prov på bara 1 ml räcka länge. När jag så beställer en större decant händer det ibland att jag på bara några spray tycker att det gått år flera ml. Oj!


Vissa flaskor och decants jag har, sprayar så generöst att jag ibland funderat på att bryta av korken och dutta istället! Nej, lugn, jag gör det inte, men ibland så slås jag av tanken.


Samtidigt märker jag ju att många dofter får en helt annan höjd och sillage av att sprayas, det verkar inte finnas någon självklar regel, utan varierar friskt.


Vad tycker du? Saknar du ibland att dutta ut några få droppar efter att du köpt den efterlängtade parfymen i stor flaska el. decant? Eller beställer du alltid sprayprover, för att du inte alls tycker om att dutta med parfymer? Och roll-on, varför används det så sällan? Kan inte det vara en bra medelväg?