I reklamen för CdGs Stephen Jones sägs det vara en parfym som doftar som en viol som träffats av en meteorit. Jo, det skulle kunna ligga något i det, men ett meteoritnedslag känns som en för naturlig och samtidigt slumpmässig händelse för att beskriva Stephen Jones.
Stephen Jones är en kall, konstruerad och syntetisk violdoft. Medan Frederic Malles Dans Tes Bras bjuder in till en skogspromenad, tar Stephen Jones med mig på en guidad tur på ett sterilt, rostfritt och högteknologiskt laboratorium. Folk vänder ryggen till i vita laboratorierockar och jag känner mig inte särskilt välkommen. Stephen Jones är inte en doft som kommer till dig, utan en doft du aktiv får anstränga dig för att komma nära. Den har en undanglidande karaktär gemensamt med till exempel CdG 3. Några av mina första associationer blir porlande mineralvatten med violsmak och plågsamt vackra violer färdiga att dissikeras på en metallbricka. Trots den tydliga metall/mineralkänslan i Stephen Jones så gör den sig med min hudkemi, den blir inte fadd och unken. Utan sprudlande, kylig och mycket vacker även om det tar mig flera tillfällen innan jag kommer fram till att det är just det jag tycker att den är, vacker...
Stephen Jones känns modern, knivskarp och eterisk. Trots sin lätthet har den gott sillage och en bra hållbarhet, om än inte utmärkt. Många violdofter är en aning kanderade och sötpudriga i sin karaktär, men Stephen Jones är lika långt från den typen av violdoft som Dans Tes Bras, men åt totalt motsatt håll. Personligen tycker jag bättre om Dans Tes Bras, för i kampen mellan värme och kyla har värme alltid ett övertag för mig. Men, trots det så anser jag Stephen Jones som en mer lättburen doft. För mig är Dans Tes Bras intim och något jag gärna njuter av alldeles för mig själv, medan Stephen Jones inte alls har några problem att klara av offentliga sammanhang. Räkna dock inte med att utstråla värme och omtanke när du har på dig den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar