Jo, det låter väl som om jag är det. Att varje gång jag får hem några parfymprover så är det som sjätte himlen. Och ja, nästan, men jag tycker faktiskt inte om alla parfymer jag testar.
Det är ju helt enkelt mycket roligare att skriva om parfymer jag tycker riktigt, riktigt bra om eller parfymer som jag tycker riktigt illa om, eller som luktar oerhört skumt än parfymer som är sådär, helt okej, trevliga, fina och alldeles jättebärbara och jättevanliga.
Jag har sniffat mig igenom hela Romea D'Ameor-serien och tyckte inte att en enda av dem var speciellt intressant. Jag tyckte inte heller att en enda av dem var direkt dålig. Det var bara det att efter att ha sniffat på dem så kunde jag inte komma ihåg vilken som luktade vad? Alla var trevliga, lättburna och välgjorda, men inte en enda av dem höjde sig från mängden. Var och en av dem skulle vara perfekta att ha på sig på kontoret.
Ava Luxe som jag höjer till skyarna imponerade inte på mig varken med Vamp eller Wild Blackberry Musc, de var båda helt okej, men inte mycket mer.
Parfumerie Generals Coze är inte särskilt minnesvärd och Musc Maori blir nästan kväljande på mig efter ett tag.
Frederic Malles Editions de Parfums innehåller verkliga mästerverk, likaväl parfymer som enbart får mig att gäspa, tex. Parfum de Therese, tråkig aquatisk melon, som säkert var långt före sin tid och luktade underbart på Therese, men inte på mig.
Och hur mycket jag än gillar L'Artisans Dzing! har jag tvingats inse att de flesta andra dofter jag provat därifrån inte passar mig, det är som om min hud suger i sig vartenda doftämne och inom loppet av en halvtimme återstår... ingenting. Inte för att de doftar dåligt medan de doftar, Bois Farine är underbart komfortabel och Timbuktu är en finstämd, nästan rituell trä/rökelsedoft, Safran Troublant är varm, vibrerande och mycket sensuell. Jag är grymt avundsjuk på dem som lyckas få L'Artisans dofter att hålla. Dzing! har okej hållbarhet märkligt nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar